Vi måste sluta skämmas över vår lathet

Under dessa pandemitider så har jag, som säkert många andra, spenderat extra mycket tid på sociala medier. Jag möts dagligen av tweets, instagram stories och posts som talar om hur jag ska använda min tid, carpa lite mer diem nu när man kan njuta av att få ha lite ledigt och vara hemma. Eller min favorit där folk hävdar att det är under en sådan här kris som man verkligen får reda på vem ens verkliga vänner är, eftersom det är dem som hör av sig till dig och kollar om man mår bra stup i kvarten. Jag blir så sjukt provocerad av detta.

Både SVT och Folkhälsoguiden (för att nämna några få) har publicerat artiklar om hur den psykiska ohälsan beräknas öka i och med coronapandemin. SVT skriver att de till och med räknar med en ökning i folk som begår självmord, men på internet förväntas det att vi ska baka surdegsbröd varje dag eller gå igenom hela telefonboken för att kolla om Anna som man gick en kort universitetskurs med 2019 mår bra.

Jag anser mig själv vara en produktiv och skapande person. Jag syr, skriver, dansar och arrangerar event dagligen. Men sen corona dök upp och undervisningen har flyttats till distans känner jag mig som en lat soffpotatis. Min vilja att göra saker, vad som helst, har helt försvunnit. Jag såg ett twitter inlägg här om dagen som menade att vi ska ta vara på den semester vi får nu eftersom alla inte har chansen till ledighet. Jag vet inte hur det är med er, men att ha blivit varslad från mitt extrajobb, som är min enda inkomst ser inte jag som semester. En ofrivillig paus i vardagen kan inte jämföras med fyra planerade veckor utomlands, på landstället, eller med kompisarna. Att jag ofrivilligt har hamnat i denna paralyserande situation är inte samma sak som gratis semester (speciellt inte eftersom jag inte får något betalt).

Jag skäms över den person jag är under pandemin. Jag låter hela dagar passera och det mest produktiva jag gör är att plantera blommor i ett spel jag spelar. Absolut, jag har hållit varenda deadline i skolan, men nivån på det jag lämnat in är inte vad jag vill att den ska vara. Jag är besviken, men ändå spenderar jag varje dag på samma sätt. Och det är okej.

Vi befinner oss i en unik situation som ingen väntade sig, som ingen kunde förutspå. Så att det är jobbigt nog att bara närvara, göra det som krävs och sen ligga i en hög framför Netflix är tillräckligt. Jag säger det här lika mycket till mig själv som jag vill uppmuntra andra att förstå situationen de är i. Det är okej om ditt businessmind och din produktivitet tar ett steg tillbaka denna vår, för det är jobbigt nog att bara existera i denna värld utan fysisk kontakt, rutiner och normalitet.

Vad vi borde vara mest måna om är att ta hand om varandra, på en vettig nivå. Lär dig hur Discord, Google Hangouts eller Skype fungerar och håll kontakten. Även utan fysisk kontakt så är det viktigt att inte tappa de relationer vi har. Men du har ingen skyldighet att se till att alla i din omgivning mår bra för det är kämpigt nog att ta hand om sitt eget psyke, och det är okej.

Text: Josefin Devert
josefin.devert@jakobsbergsfolkhogskola.se

Lämna ett svar