KrönikaKultur

En drottning vaknar i julstjärnesolen 

Bildmontage: Helga Emtell

En vardagsbetraktelse:

Det har blivit imma på mina fönster, minus och plusgrader kämpar mot varandra på olika sidor av glaset. Elementen är brännheta och palettbladen på fönsterbrädan bleknar och torkar. Jag borde vattna dem mer, kanske köpa en sån där lila växtlampa, men har inte hunnit. Istället har jag satt upp en julstjärna som lyser upp allt som långsamt kroknar och dör. 

Någonstans där, mellan imman och krukorna, hörs ett försiktigt surr. Först förstår jag inte vad det är, men snart ökar volymen. 

En randig kropp med tunna spetsiga vingar flyger ut i vardagsrummet. Det är en ostadig färd. Getingen svajar hit och dit, den är tung och trött, precis som getingar brukar vara på hösten när de har sugit i sig saften av rutten fallfrukt. 

Men vad gör den här, mitt i vintern? 

Jag förstår inte vad den kommer ifrån. Har den legat och sovit i en kruka? Jag googlar och läser att getingar dör på vintern. Den enda som övervintrar är drottningen. Hon går i dvala och väntar in våren då hon ska bygga ett nytt getingsamhälle. Har min julstjärna agerat substitut till vårsol? Hon är inte bara nyvaken, utan också lurad. 

Tankarna snurrar medan jag följer djuret med blicken. Hon surrar in i väggarna, i fönsterrutan och ner på golvet. Sex ben sprattlar mot taket innan hon vänder om och fortsätter sin gungande färd. 

Jag skulle kunna mata henne med socker, ge henne en liten säng av bomull i en tändsticksask, låta henne föda fram små getingbebisar i min garderob. Men jag har inte tid. Tyvärr. Så jag hämtar en plastburk och ett papper. Tyvärr. 

Drottningen landar tillslut i imman. Hon står och trampar i det gula julstjärneljuset som speglar sig i kvällsmörkret. Jag håller andan när jag fångar henne i plastburken och skjuter in pappret mellan glaset och plasten. 

Blandade känslor i bröstet. Jag öppnar balkongdörren och går ut i frosten med den infångade drottningen i händerna. Jag lägger henne på golvet och tar bort burken. Fladdrande vingar i vinden. Kylan väller in och vinner över värmen.

Helga Emtell
helga.emtell@jakobsbergsfolkhogskola.se