Järfälla Spelmän skapar ett eget musikarv

Under lång tid har Järfälla inte haft någon egen folkmusiktradition. Det har några entusiastiska spelmän ändrat på. Med stråkar, strängar och spelglädje har de satt Järfälla på den svenska folkmusikkartan.

Järfälla Spelmän är inte en vanlig folkmusikförening. När de träffas tillsammans en söndagkväll i månaden är det inte den klassiska svenska folkmusiken som spelas. Det är nämligen egenkomponerade låtar – och inte vilka som helst. Med namn som “Husarsnoa” och “Skäftingeschottis” har spelmännen skapat en egen folkmusiktradition för Järfälla. Dorry Nordström, Mona Ernving Ström och Margit Anderén sitter i Järfälla Spelmäns styrelse. De bor alla i kommunen och har varit med i föreningen sedan starten 2011.

– Det är fantastiskt att vara med i den här gemenskapen och att man är med och skapar något! Säger Margit.

– Vi har ju ett motto, spelglädje, det är det som vi försöker lyfta fram, säger Dorry.

Något av det bästa med folkmusiken menar Dorry är att den är så inkluderande.

– När den är som bäst kan alla spela med. Nybörjare som riksspelman, alla har en plats.

I dagsläget har föreningen gett ut tre låthäften, två CD-skivor och har över 300 låtar registrerade, alla skrivna av spelmän i eller från Järfälla. Låtarna kommer till på många olika sätt, men gemensamt är att de alla bär på en historia som ofta återspeglas i låtnamnen. Ett exempel är en låt som namngetts efter en resa de gjorde. De skulle till Japan men var tvungna att skjuta på resan, och åkte till Åland istället. Spelmannen Gunnar Gustafsson komponerade då låten Öbytarfararna.

– Vi bytte ö alltså, från Japan till Åland, säger Dorry.

Mona berättar om en annan spelman i gruppen, Ingemar Färnklint, som länge har varit busschaufför och har komponerat många låtar. Flera har han döpt efter busshållplatser, som “Snoa på Söderhöjden”, “Kolarängsschottis” och “Husarsnoa” efter Husargränd.

– Han hade ofta sitt dragspel med sig i bussen och satte sig och spelade under väntan vid ändstationerna, berättar hon och skrattar.

Det är också vanligt att låtar skapas till högtidsdagar som bröllop och födelsedagar. De behöver inte ha namn som kopplar till Järfälla men det är många som har det, exempelvis gruppens mest spridda och spelade låtar, “Barkarby brudmarsch” och “Skäftingeschottis”.

“Skäftingeschottis” är skriven av Rolf Esberg som är uppvuxen på Skäftingeholmen. Dorry berättar om att några andra Järfällaspelmän en gång var på en spelmansstämma där någon annan föreslagit att spela “Skäftingeschottis” och frågade om de kunde den.

– Och de sa bara – jamen, det är ju vår låt!

Just den låten var faktiskt själva upphovet till Järfällamusiken. Rolf gav den nämligen till en spelkompis i slutet av 1990-talet, och då uppkom idén att göra en folkmusikinventering i Järfälla. Man visste att många andra komponerade musik, men resultatet var ändå över förväntan – det kom in 140 låtar från 26 personer. Sedan dess har låtarna strömmat in.

En sak som gör musiken unik är att Järfälla är en ung förort utan lång musiktradition, där de allra flesta är inflyttade. Margit berättar om ett kulturutbyte de gjorde till Siljansnäs i Dalarna där det blev tydligt. Där hade alla likadana dräkter, men i Järfälla Spelmän hade nästan alla olika. 

– Det finns ju starka traditioner på många platser, exempelvis i Dalarna. Men här kommer folk utifrån utan eller med olika traditioner, säger hon.

Det är viktigt för dem att vara tydliga med att de är från Järfälla och inte Stockholm.

– Man hänvisar alltid till Stockholm, men förortskulturen talar man inte så mycket om, säger Dorry.

I ett mejl hon läser upp från Lars Lindkvist, föreningens ordförande och spelledare, hälsar han att ”det vi gjort är att ta vara på våra egna låtar av oss i gruppen och skapat ett nytt eget kulturarv i våran tid, något vi tror är helt unikt i Sverige. Vi har nu en ny Järfällatradition av låtar från vår egen tid och i framtiden kan även spelmän i Järfälla spela låtar hemifrån.”

Nu håller föreningen på att se över hur de ska kunna bevara sin musikskatt i framtiden.

– Vi är såpass gamla allihopa. Vi måste hitta en väg för låtskatten att bevaras för eftervärlden när vi inte finns längre, säger Dorry.