Viksjös Martina Willners släpper nytt – nu har hon triss i skrivna barnböcker

Martina Willners börjar bli varm i kläderna i sitt författarskap. Tidiga skärgårdsmorgnar när familjen sover, då hittar hon skrivlugnet. Samtidigt finns tvivel, en skrivlust som kommer och går och en lite läskig känsla kring att folk hon känner faktiskt läser det hon skrivit.

När Martina Willners inte skriver, arbetar hon som lågstadielärare och har idag tillbringat förmiddagen i en skog med sin skolklass. Hennes förstaklass på Sandviksskolan har haft naturstädning på sitt schema idag. Turen tog längre tid än planerat, men det blir en intervju till slut.
– Vi gick längre än vad vi hade planerat, säger hon när hon pustar ut i soffan, iklädd Pippi-outfit.

Martina Willners har alltid gillat djur. Knölsvanen finns med på både på t-shirten och i hennes nysläppta bok “Familjen knölsvan”

Det är nämligen inte bara naturstädsdag utan också världsbokdagen. Mycket passande för en lärare och barnboksförfattare som är aktuell med sin tredje bok, “Familjen Knölsvan”. Martina beskriver sig som en riktig djurnörd. Intresset för knölsvan och andra sjöfåglar kom på köpet med en sommarstuga i skärgården, som hennes föräldrar köpte när hon var tio år.
– Stugan har sjötomt och jag kunde sitta på bryggan och observera fåglarna. Ibland så tog jag på flytvästen och lekte svan i vattnet.

I den berättande faktaboken “Familjen Knölsvan” bygger ett föräldrapar bo, skaffar ungar och får möta de faror som lurar i fågelvärlden. Andra fågelarter kan cirkulera runt boet för att få tag på ägg, och rävar kan smyga i vassen.
– De allra flesta barn har sett en svan, så de känner igen fågelarten. De kan också relatera känslomässigt till att vara ute med sina föräldrar och inte vilja komma bort. 

Läsupplevelsen utgår från barns nyfikenhet. Varje årstid innebär olika utmaningar för familjen knölsvan. Läsaren får förståelse för växt- och djurliv, något som Martina värdesätter att barn får lära sig.
– Svanar kan uppfattas som rätt aggressiva, men om barn har koll på anledningen, så håller de sig på bra avstånd och respekterar naturen. Jag har alltid varit mån om djurens liv, vi människor ska inte lägga oss i det.

Skärgårdshuset som familjen har kvar ger inte bara inspiration utan också ett lugn att skriva. Med tända ljus, hundsällskap och en familj som sover, hittar Martina lugnet i skrivandet. Som lärare har hon precis som barnen längre ledigheter.
– Jag är halvdöd första dagarna på loven, men sen kan flowet komma. Jag har lärt mig att jag ska fortsätta skriva när lusten finns.

Det är själva skrivfasen innan texten släpper Martinas händer, som hon njuter mest av.
– Jag tycker mest om skapandeprocessen. Att gå ut med hundarna och sedan lägga till något i texten efteråt, som jag kommit på under promenaden.

Martina Willners har ofta sällskap av sina hundar när hon skriver böcker. Tillsammans med en kopp te ger de henne ett fint skrivlugn.

Det händer att hon kör fast i texten och behöver några dagar. En vecka eller två, innan hon skriver vidare. Det kan ibland vara utmanande.
– Det är svårt att skriva när man känner press, när jag vet att jag har många deadlines. 

Trots tre utgivna böcker och fina recensioner brottas hon också med tvivel. Det är en tuff bransch där långt från alla bibliotek känner till nyetablerade författare.
– Det är lätt att tvivla när man ser andra publiceras, men jag är också självkritisk. Det är svårt när man börjar fundera på vad andra ska tycka, speciellt personer man känner, säger hon och skrattar.

Andras åsikter är som tur är bara en liten del av skapandet. Det finns en lust, och det lär komma fler böcker.
– Det är så mycket som händer i det här huvudet. Mitt mål är ju att det ska bli flera fågelböcker, vi får se hur “Familjen knölsvan” tas emot.

Den finaste recensionen fick hon idag av barnen i klassen. På självaste världsbokdagen hade tre barn valt att ta med sig boken “Familjen knölsvan” som sitt val av bok för presentation framme vid tavlan.
– Sånt gör mig lite generad, när jag tänker på det. Men det är också alldeles underbart, avslutar Martina Willners.