Granbarkborren – skogens skurk

Den lilla skalbaggen har kraft att fälla hela skogar. Granbarkborren har blivit skogsägarnas värsta fiende, och även skogsområden i Järfälla har drabbats. 

Den åttatandade barkborren, eller granbarkborren som den oftast kallas, är den insekt som gör allra störst skada i de svenska skogarna. Granbarkborren är en skalbagge som är ungefär fyra millimeter lång, men den är lika mäktig som den är liten. Av de tiotal olika barkborrar som kan leva på granar i Sverige är det bara granbarkborren som klarar att döda även stora och friska träd.

Den varma och torra sommaren 2018 blev startskottet för ett storskaligt utbrott av granbarkborrar i Sverige. Sedan dess har angreppen ökat och fler varma, torra somrar riskerar att förvärra läget. Även i Järfälla har områden blivit angripna av barkborrarna. Ett av de angripna områdena är Hästa Klack, söder om Barkarby, där kommunen i flera omgångar har arbetat med att rensa ut de angripna och fallna träden. 

En av de vanligaste bekämpningsmetoderna är det som kallas sök och plock. Det innebär att man söker upp de angripna träden och plockar bort dem från skogen innan en ny generation granbarkborrar hunnit lämna trädet. Anne-Maarit Hekkala, forskare vid SLU och expert på granbarkborrar och naturvårdsåtgärder, säger att det dock inte är helt enkelt att ge svar på hur man råder bot på problemet:

— Varje skog är annorlunda och varje år likaså. Det som fungerade ett år på en plats kanske inte fungerar året efter eller på en annan plats.

Det kan för skogsägare kännas lockande att plocka bort även de fallna träden, men om angreppet är över och det har gått ett år sedan trädet dog så är det enligt Anne-Maarit Hekkala bäst att låta träden ligga kvar. De fallna granarna kan istället bli till viktiga habitat för många organismer som trivs i just döda träd. Framförallt stora, döda granar blir viktiga livsmiljöer för flera rödlistade svampar. Även många insekter trivs bra inuti de stora granarna. 

— Människor som vistas i naturen borde lära sig att uppskatta ostädade skogar och förstå deras värde.

Slutligen säger Anne-Maarit Hekkala att den bästa, långsiktiga åtgärden är att undvika homogena granskogar helt. Istället bör man se till att det finns lövträd, tallar och träd av olika åldrar. I sådana skogar blir inte alla träd påverkade om ett granbarkborreangrepp inträffar och ekosystemet blir mer motståndskraftigt.