Hårt slit bakom Järfällalagets cheerleadingguld: ”Sjukaste jag varit med om”

Gemenskap, hård träning och press. Mathilda Rösmark och Alva-Li Karlsson från cheerleadingklubben Action Athletics berättar om framgången och tävlingarna i USA.

– Det handlar om att vara perfekt, säger Mathilda Rösmark.

Engelska skolans sporthall i Jakobsberg pryds av lila mattor. Energisk musik dunkar ur högtalarna och just den här onsdagskvällen är 16-åringarna Alva-Li Karlsson och Mathilda Rösmark på plats strax innan träningen börjar. 

Båda två har varit cheerleaders sedan barnsben, och hittade till sporten efter tips från bekanta. De var med när Action Athletics topplag, Lush, tidigare i år vann världens största cheerleadingtävling, NCA All-Stars National Championship.

– Det är det sjukaste jag någonsin har varit med om, säger Alva-Li när hon berättar om vinsten. 

Det vinnande laget bestod av särskilt utvalda cheerleaders från Action Athletics hundratals aktiva – de mentalt och fysiskt starkaste. Alva-Li och Mathilda beskriver en gemenskap de aldrig tidigare känt tack vare gruppens olika personligheter och mål. 

– Det var en stor blandning människor i det nya laget. Vissa tränar för att ha kul och andra vill bli bäst i världen. Men vi strävade mot samma sak, och om någon gjorde det minsta lilla felet skämdes man, säger Alva-Li.

Inför den prestigefyllda tävlingen i USA tränade Lush varje dag i tre veckor i sträck. Träningarna kunde vara upp till fem timmar och det fanns inte utrymme för något gnäll. När något går fel är Alva-Li och Mathilda eniga om att man skyndar sig att be om ursäkt och lovar att det aldrig ska hända igen. 

– Cheerleading är en väldigt påfrestande sport eftersom att det hela tiden handlar om att vara perfekt. Sporten cirkulerar kring perfektion och du har bara en chans att visa det under en tävling, säger Mathilda. 

För att ta sig igenom träningen var det som de kallar för ”mental träning” viktigt, det vill säga samtal om känslor och stress med tränaren för att förbättra deras psykiska mående. Dagen före den stora finalen i USA upplevde Mathilda som halvbra, med mycket press och anspänning.

– Vår tränare Jennifer är väldigt kompetent och mån om att vi ska må bra. Att vi inte gör det här för ett pris, utan för att vi ska ha kul, säger Mathilda.

Jennifer Lönnbom Colven, 31, är tränare i Action Athletics. Hon började själv som cheerleader i 12-årsåldern men övergick tre år senare till att bli tränare. 

– Jag var sämre på att volta men bättre på att hålla samman en grupp. Den aktiva delen föll inte lika naturligt för mig, Jag tycker att det är lättare att ta besluten, säger hon.

Jennifer Lönnbom Colven påpekar även att det kan vara utmanande att få vardagspusslet att gå ihop när man tränar cheerleading på hög nivå.

– Vissa av våra aktiva tränar fem gånger i veckan, till exempel de som tävlade i USA. De har skola och familj också, och det finns alltid en risk för att bli utbränd. Det gäller både de som tränar och oss tränare. Det är ett problem på landslagsnivå också, fortsätter hon. 

För att vara med i topplaget Lush behöver man ansöka. Alva-Li tänkte först inte söka, men blev övertalad av Jennifer och kom med. Hon visste redan innan att träningarna med Lush tar mycket av ens privatliv och sociala umgänge. 

– Det var ju mycket med skolkompisar jag missade. Man hann inte vara med dem för man var i hallen hela tiden. Det som gnagde var tanken: ”Om inte vi vinner, var det verkligen värt det?”, säger Alva-Li. 

Cheerleading är inte heller helt enkelt fysiskt och det händer att atleterna skadar sig. 

– Hela gruppen är väldigt fokuserade på att fånga dem högst upp. Men det kan ju bli fel om någon skulle landa på marken. Vi har haft brutna nyckelben, så det kan absolut hända. Vi övar mycket på grunderna för att förebygga sånt, säger Mathilda. 

Enligt SVT Nyheter är cheerleading nu Sveriges 17:e mest populära sport och Jennifer menar att den är den tredje störst växande i landet. 

– Det är USA och Norden som är i topp i cheerleading, vilket är ganska sjukt. Vi syns väldigt mycket i media och det är en kvinnlig sport där jag tror att många trivs. Det finns en gemenskap som jag inte känner i andra sporter, säger Jennifer och börjar samla ihop laget.