Robban är bartendern med Tourettes: “Jag är också bara människa”

Busschaufförer har bett honom kliva av och grannar har ringt polisen. För Robert Widell är Tourettes syndrom en ständig kamp mot omgivningens missförstånd, men bakom bardisken har han hittat en plats där han får vara sig själv.

AI-SAMMANFATTNING
• Robert Widell lever med Tourettes syndrom, vilket påverkar hans vardag och hur andra bemöter honom, men han har lärt sig hantera det över tid.
• Som bartender har han hittat trygghet i rutiner och stöd från stammisar och kollegor, även om nya människor ibland reagerar negativt.
• Trots svårigheter ser han också positiva sidor i sin diagnos, särskilt i sitt kreativa arbete, och hoppas på ökad förståelse genom mer synlighet i samhället. 
Sammanfattningen har gjorts med hjälp av AI och är kvalitetssäkrad av Järfälla i Fokus.

Klockan är strax efter två på restaurangen Lux i Jakobsbergs centrum. Där är det tämligen lugnt efter lunchrushen och bakom baren passar en lång, tatuerad man på att putsa glas. Bartendern Robert “Robban” Widell, 45, har precis påbörjat sitt arbetspass. Han kör alltid sina fasta tider, fyra timmar om dagen.
– Jag är halvtidssjukpensionär, så det är så många timmar jag kan jobba. Med tanke på omständigheterna, säger Robert Widell. 

På bardisken finns en skylt. “Ursäkta bartendern. Han har Tourettes.” 

Första gången Robert Widell påvisade tics var som barn, någon gång på låg- eller mellanstadiet. Det var då hans mamma som la märke till kraftiga blinkningar och ryckningar i armen. 
– Men på den tiden visste man knappt vad Tourettes var. Man kände ju knappt till några diagnoser då, säger han. 

Det var först när han var vuxen, runt 20-årsåldern, som han blev diagnostiserad. Att få bekräftat att det var Tourettes syndrom var något som förde med sig blandade känslor.
– På ett sätt var det skönt, men jag skämdes också mycket. Jag var en sån där kille som hade många vänner och tänkte mycket på status. Jag var rädd att folk skulle tro att jag var dum, berättar Robert Widell. 

Just rädslan för hur andra ska uppfatta honom nämner Robert som en av de värsta delarna med att ha Tourettes syndrom. Det har hänt att folk vänt sig om på stan, att busschaufförer sagt åt honom att kliva av och att grannar har ringt polisen i tron om att det rör sig om misshandel i hans lägenhet.
– Men det har det ju inte varit, utan det är jag själv som har låtit eller slagit i väggen. 

På grund av rädslan över hur folk ska uppfatta honom är det mycket som faller bort ur vardagen som andra kanske tar för givet. Till exempel undviker Robert att gå på bio och tänker en extra gång innan han bokar bord på en finare restaurang. 

Samtidigt berättar Robert Widell om några uppsidor med att ha Tourettes. Den gör honom bland annat glad och skojig, och Robert tror själv att den bidrar till hans kreativa sida. Förutom bartenderjobbet är han musiker och konstnär, och just när han får ägna sig åt det kreativa är det något särskilt som händer i honom. 
– Det är som att jag hamnar i någon slags trans. Då försvinner mina tics, i alla fall för en stund. Men efteråt kommer de tillbaka. Det är som att de späs på liksom, och kommer tillbaka starkare. 

Om konst och musik är tillflykten så är stressiga situationer det motsatta. Robert Widell berättar att när det händer mycket omkring honom kan det trigga hans tics. När han började jobba på Lux för ungefär ett år sen var han först diskare, men med tiden kom han ut i lokalen. Han började servera och möta kunder, något som han beskriver som stressande till en början. Men med tiden blev det lite lättare. Han lärde känna kunderna och de lärde känna honom.
– Stammisarna är det bästa med det här jobbet. De vet hur jag är och tycker att jag är rolig. Det är bara kärlek, berättar Robert.

Kunder som inte känner till hans Tourettes kan däremot vara lite svårare. Därför har Robert sin skylt framme när han jobbar. Han kan märka att folk i allmänhet kan vara hårda mot honom, tills han berättar om sin diagnos.
– Då kan de nästan be om ursäkt, som att de skäms, säger han.  

Trots svårigheterna berättar han att jobbet som bartender är bland de bästa han haft. Det är första gången han jobbar inom service, och det har fått honom att bli mer bekväm med andra människor. Han nämner även de fasta rutinerna som något positivt. 

Flera av Roberts kollegor rör sig runt i lokalen medan vi pratar. När jag frågar dem hur det är att jobba med Robert får jag även därifrån positivt gensvar. 
– Det kan vara högt och lågt med Robban, men det är alltid kul att ha honom här, säger Linda Netterström, ägare av Lux. 

Vi avslutar vår konversation med att diskutera forskning. Robert Widell beskriver en behandling med elstötar man börjat med utomlands för att lindra tics, som han hoppas kommer till Sverige. Vi pratar också om hur diagnosen diskuteras alltmer i allmänhet, om sångaren Lewis Capaldi som pratar öppet om sin Tourettes och om den brittiska filmen I Swear, en film om Tourettes som hade biopremiär för några veckor sedan. Robert Widell tror att det finns många fördomar om vad Tourettes syndrom är, och att det därför är uppfriskande att det tas upp allt mer i populärkulturen.
– Jag tror att det kan få folk att förstå bättre. Jag hoppas att de ska förstå att man inte är dum för att man har Tourettes, att man också är människa, säger han. 

Om Tourettes syndrom
• Tourettes syndrom uttrycks i så kallade tics, vilket är upprepande reflexliknande rörelser och vokala ljud. 
• Symptom på Tourettes visar sig vanligtvis i sjuårsåldern, men kan komma både senare och tidigare. Då rör det sig ofta om rörliga tics, medan vokala tics vanligtvis debuterar senare. 
• Reflexiva tics kan uttryckas i ansiktet med överdrivna blinkningar, ryckningar och grimaser, samt ryck till halsen skuldrorna och överkroppen, eller ryckningar i armar och ben. De vokala ticsen kan bestå av snusnigar och harklingar, och senare utvecklas till ljud, läten och ibland hela meningar. Det är vanligt att symtomen avlöser varandra och de kan öka och minska i perioder.  
• Ungefär 10% av alla barn visar lindriga symptom och uppskattningsvis 0,5 av den vuxna befolkningen har Tourettes syndrom. 
Källa: Riksförbundet Attention & Hjärnfonden