Luciatåget: Ett goth-aktigt skådespel där The Cure bör vara soundtrack

För skribenter är högtider en gåva. Trots att tidskrifter fylls till bredden av texter som tar sig an julen och allt som hör dit, finns det kanske plats för en till?

Lucia är ett relativt luddigt firande av ett italienskt helgon som levde på Sicilien omkring år 300 e.Kr. I Sverige har man sedan medeltiden firat henne vid årets mörkaste dag, den 13 december (enligt den julianska kalendern). Lucias dag är även passande för goth-världen som är en mörk subkultur i form av dess klädsel, satanism och generellt mörka syn på omvärlden. Från medeltiden och framåt ansågs det nödvändigt att under årets mörkaste dag hålla sig inomhus och under natten vaka över övernaturliga krafter. Det fanns också ett tidigt tankesätt med att överskrida könsrollerna, då man uppmanades att klä sig som det motsatta könet. Lucia är inte bara goth utan även före sin tid med att utmana samhällets könsnormer.

Luciatåget känns som ett goth-aktigt skådespel, där barn och vuxna nästintill svävar fram som ett spöklikt och sektlikt korståg iklädda nattlinnen bland mängder av stearinljus. Helheten skapar en atmosfär likt ett verk av den franska tecknaren Gustave Doré, som ramar in goth-känslan i teckningar som satans fall till jorden och visionen av döden.

Crescendot för luciatåget sker inte när lucian sjunger solo med en änglalik röst, det sker när hen svimmar av syrebrist från alla levande ljus. Får jag drömma fritt hade jag hört interluden The Final Sound från The Cures album Seventeen Seconds samtidigt som lucian faller mot marken likt Lucifer föll mot jorden. Det hade varit pricken på i:et för att skapa den ultimata goth-lucian.

Här är veckans helgmåsten:

Lyssna: The Cure

Tänk: Fritt

Dröm: Dig bort