Underjordiskt bibliotek i Jakobsberg

Han flydde från Turkiet till Sverige för litteraturens skull, har översatt Emil i Lönneberga till kurdiska och skrivit tjugo egna böcker.

– Jag måste skriva, annars blir jag nästan deprimerad, säger Firat Ceweri.

AI-SAMMANFATTNING
▪ Firat Ceweri flydde från Turkiet till Sverige för att skriva på kurdiska och har gett ut 45 böcker och översättningar.
▪ Han driver ett underjordiskt bibliotek i Jakobsberg och arbetar för att sprida kurdiskt språk och litteratur.
▪ Skrivandet är avgörande för honom och en ständig del av hans liv.
Sammanfattningen har gjorts med hjälp av AI och är kvalitetssäkrad av Järfälla i Fokus.

Ett helt vanligt tegelhus i Jakobsbergs centrum bär på en hemlighet. I källaren har författaren Firat Ceweri sitt eget underjordiska bibliotek. Vi går ned för en trappa och kommer in i ett rum med bokhyllor längs varje vägg där hundratals böcker trängs. Firat har haft lokalen i 25 år och fyllt det med minnen från sitt skrivarliv.

– Pratade jag om en bok förr i tiden, visste jag exakt var den stod och kunde ta fram den på en sekund. Nu är de så många att de står i dubbla rader, säger han och blickar ut över rummet.

För Firat har livet alltid kretsat kring skrivande. Han kom till Sverige från Turkiet 1980 för att kunna skriva fritt på sitt språk, kurdiska. Författardebuten gjorde han samma år med diktsamlingen De anfaller oss och sedan dess har det blivit ungefär en bok per år.

– Om jag lever i hundra år har jag planer på att ge ut ännu fler, skrattar han.

Turkiet har sedan dess bildande 1923 censurerat mycket litteratur och har en lång historia av förtryck mot kurder. Firats litterära intresse grundar sig i en vilja att sprida det kurdiska språket.

– En gång smugglade jag ut en hel diktsamling ur landet genom att memorera den, för det var förbjudet att skriva poesi i Turkiet.

Han lämnade födelselandet med framtidstro på en omvärld fri från krig och förtryck. Så blev det inte, menar Firat.

– Då trodde jag inte att det skulle bli fler krig, men idag är det krig överallt. Strindberg säger att det är synd om människorna, men människorna är grymma, säger han och skakar på huvudet.

Doktor Glas, I väntan på Godot och Barrabas är några av alla titlar som Firat översatt från svenska till kurdiska och runt om i biblioteket finns flera diplom. Firat har nämligen tilldelats flera kurdiska priser, och 2018 fick han Svenska Akademiens pris för översättning av svensk litteratur. Eftersom det är ideellt, väljer han bara böcker han tycker mycket om.

– I väntan på Godot såg jag på Dramaten och tänkte ‘den här måste jag översätta’.

Barnens favoritböcker som Emil i Lönneberga-trilogin och Alfons Åberg finns numera också på kurdiska. För Firat har det varit en drivkraft att översätta barnböcker till kurdiska eftersom han själv saknade det som barn.

– Busiga pojkar som Emil finns i hela världen. En läsare i Turkiet skrev och tyckte att deras grannpojke stämde exakt in på beskrivningen.

Allt som skrivits om honom verkar finnas sparat och ligger i drivor på skrivbord och hyllor. Flera magasin och tidskrifter har gjort temanummer om Firats författarskap och hans romaner har översatts till tyska, portugisiska, arabiska, engelska och senast italienska.

– Det är både roligt och konstigt att mina böcker finns i Brasilien, på andra sidan jorden, säger han.

Tidskrifterna Nûdem, om kurdisk litteratur och Nûdem Werger, som ägnades åt kurdiska översättningar av världslitteraturen, gav Firat själv ut i tio år. Det var ett hjärteprojekt med syfte att sprida litteratur på kurdiska.

Över tvåtusen flickor har fått namnet Nûdem sedan dess, ett ord Firat hittade på, som betyder ny tid på kurdiska.

– En vän till mig var hos tandläkaren och det visade sig att hon hette Nûdem. Det är helt otroligt, ler han.

Firat kom till Sverige för snart femtio år sedan, men när han reser till Kurdistan kan han inte ta ett steg utan att folk vill ta en bild.

Bland svenska poeter har han hittat favoriter bland namn som Pär Lagerkvist, Karin Boye och Gunnar Ekelöf. Idag är han ordförande i Gunnar Ekelöfs sällskap och ordnar poesikvällar i Finlandshuset och Internationella biblioteket i Järfälla.

Just nu skriver Firat på en historisk roman som utspelar sig på Gotland, men var den leder vet han inte än. Han pratar inte gärna om sin skrivprocess.

– Jag lever med mina karaktärer i månader och känner stor tomhet när jag är klar. Då måste jag genast leta efter nya att skriva om. Litteratur är som ett virus. Blir man av med det går det inte att skriva och jag blir nästan deprimerad.

Firats penna lär gå varm i flera år till, nästa gång vi besöker biblioteket har det kanske tillkommit ännu en rad i bokhyllorna.