En vårhälsning från kanske Stockholms minsta lokala redaktion

Att bedriva en lokaltidning på en plats dit de flesta tar sig via pendeltåg, i en pågående pendeltågsstrejk, har både utmanat och givit reportrar idéer till nyhetsbevakning. 

Att känna solidaritet för en strejk är inte självklarhet. Särskilt inte när det påverkar en själv till den grad att pulsen stiger. Att tidiga morgnar trängas på lokala bussen, vänta på ersättningsbussar som aldrig kommer, åka taxi, springa i blåa linjens tunnlar – allt för att komma svettande in till ett klassrum med avloppslukt och dålig vädring. Då är det inte en självklarhet att känna solidaritet för strejkande pendeltågsförare. 

En av de tidigaste dokumenterade strejkerna ägde rum i Egypten år 1152 f.Kr. där arbetarna på Ramses III:s grav vägrade att arbeta på grund av uteblivna löner. Att arbetsvägra blev ungefär 2900 år senare förankrad till fackliga och kollektiva förhandlingar och rättigheter. Även om just de strejkande lokförarna är ute i en så kallad vild strejk, alltså utan att facket varken förhandlat eller godkänt och dessutom strejkar för en annan arbetsgrupp- tågvärdarna, är det sannerligen ett traditionellt sätt för arbetare att förhandla och förändra villkor. 

Vi på Järfälla i Fokus har gett oss ut och pratat med några få av de tusentals människor som drabbats av att pendeltågstrafiken mer eller mindre varit obefintlig i början av vecka 16. Klungor av människor har förvirrat samlats muttrande och svärande på stationer, bussterminaler och tidtabeller runt om i Stockholmsområdet, samtidigt som vi alla gjort det bästa av situationen. 

Ramses grav blev mot förmodan klar, men under vilka arbetsförhållanden går att diskutera. Strejker kan leda till ett bättre samhälle, och det målet jobbar även vi journalister mot. 

Så tack till de strejkande pendeltågsförarna för en fin enkät, ett avslöjande om brutna vallöften och jävligt mycket morgonstress. Och tack till våra fina reportrar och redaktörer som tagit sig hit och fått ihop en strålande webbtidning.