Kan idrotten rädda ungdomar från kriminalitet?

Allt fler barn dras in i kriminella gäng. Skjutningarna ökar och det verkar inte finnas något stopp på eländet. Vad kan vi göra? Vad måste hända? Frågorna är många – svaren få.

Ämnet är redan hett debatterat och jag kommer inte som någon frälsare med lösningen, tyvärr. Däremot tror jag att idrotten, och då framför allt ungdomsidrotten, har en otroligt viktig funktion att förhindra barn och ungdomar från att rekryteras in i kriminella gäng.

Vikten av att få barn och ungdomar att vilja fortsätta med sin idrott. Att känna glädje inför att åka iväg på träning eller match. Att få känna gemenskap och samhörighet. Alla barn behöver bli sedda. Det finns såklart andra sätt att bli sedd på än i idrottens värld men det är naturligt att vilja tillhöra en grupp och där har idrotten ett enormt ansvar. Blir man inte sedd av sin tränare eller förening söker man den uppmärksamheten någon annanstans.

Därför blir jag oerhört glad när jag läser följande på Järfälla Hockeys hemsida.

Vision: “Stockholms bästa plantskola – för alla”.

Strategi: “Fostra duktiga hockeyspelare och bra människor genom kollektiv och individuell utveckling”.

Övergripande mål: “I Järfälla Hockey Club tror vi att nyckeln till framgång är att utbilda duktiga hockeyspelare och bra människor. Det räcker inte med att ”bara” vara en duktig idrottsman, och vi vill därför även utveckla ungdomarna utanför rinken. Att vara ödmjuk, lojal, entusiastisk, samarbetsvillig etc är egenskaper man har nytta av hela livet och vi arbetar därför aktivt med att utbilda våra ungdomar i den riktningen”.

Hatt av, Järfälla HC.

Det är precis vad det handlar om. Att vara ungdomsledare idag, oavsett idrott, handlar om så mycket mer än det sportsliga. Det handlar om utbildning – att förmedla sunda värderingar, hur man är mot varandra, hur man visar respekt både på och utanför planen.

Men det är inte lätt. Jag har full respekt för alla ungdomsledare där ute i landet. Som sliter hårt, kvällar och helger, oftast helt utan ersättning. Utan er – ingen idrott.

Men betyder det att man inte kan ställa krav på ledarna?

Jag tycker inte det.

Ansvaret är enormt på dessa ledare. Barn utvecklas olika och från 9–10 års ålder upp till tonåren händer det mycket. Vissa blir för tidigt vuxna och andra utvecklas långsammare. Det är en väldigt känslig ålder och just därför är det extra viktigt att den tas på allvar från människor som har (och själva valt) möjligheten att påverka.

Jag har själv idrottat hela mitt liv och har haft otroligt bra ledare genom åren och sett vad det gett för resultat senare i livet. Jag har även sett motsatsen, på jobbigt nära håll, vilket är den största orsaken till att jag väljer att skriva om detta.

Det finns såklart inget facit här. Alla är olika och har olika förutsättningar. Men chansen, för att hitta sin tillhörighet i idrotten i stället för i kriminaliteten hoppas jag är större om alla som har möjlighet att påverka drar sitt strå till stacken, och faktiskt inser vikten av att ledarskap är så mycket mera än att bara lära ut taktiska och sportsliga segment.

Mitt tips: Ta rygg på Järfälla HC.