Årets vattenpolospelare: “Du får leka med en boll i vattnet”

Hon började spela vattenpolo som elvaåring, har blivit utnämnd till Sveriges bästa vattenpolospelare sju gånger och har spelat för ett av världens bästa collegelag. Lokala stjärnan Louise Hazell berättar om hur det är att göra karriär i en av Sveriges minsta sporter.

Vi har slagit oss ner i en soffgrupp i Järfällas simhall. Runtomkring oss pågår febril aktivitet. En ungdomsgrupp värmer upp inför dagens simlektion och människor skyndar in till ett träningspass som ska sätta i gång strax. Men Louise Hazell tycks inte störas. Det här är en miljö hon känner sig hemma i. 

–Jag var elva år när jag började på vattenpolo här i Järfälla. Jag följde med min bästa kompis på en provträning. Hon slutade efter några år men jag spelar kvar, berättar Louise Hazell. 

Louise Hazell har spelat vattenpolo i 17 år och är något av en veteran här i simhallen.

–Jag är den i laget som varit med längst. Damspelare har generellt slutat tidigare än herrspelare. I december gjorde min lagkompis Sandra sin sista träning och det blev rätt emotionellt, vi hade ju spelat ihop sen start, säger Louise Hazell. 

Idag spelar Louise Hazell för hemmalaget Järfälla, Sveriges damlandslag i vattenpolo och gästspelar i turneringar för portugisiska Benfica. Men hon har en lång resa bakom sig som tagit henne över Atlanten och tillbaka. 

Fyra år av collegesport

När Louise Hazell var 19 år gammal blev hon erbjuden en plats i UCLAs damcollegelag för vattenpolo. Då stod hon på toppen av sin vattenpolokarriär hemma i Sverige och hade redan hunnit bli utnämnd till Sveriges bästa vattenpolospelare tre år i rad. 

På collegeschemat stod nu 25 timmars träning i veckan och matcher på helgerna – men även ingenjörsstudier. 

–Jag var den första som läste ingenjörsprogrammet samtidigt som jag spelade för damcollegelaget. Medan andra i laget hade i månadsläxa att kolla serien The Wire hade jag tre inlämningar i veckan. Och det innebar ju en del stress. Men jag var 19 år och hade bestämt mig. Jag skulle spela vattenpolo i ett av världens bästa collegelag och jag skulle läsa en ingenjörsutbildning, säger Louise Hazell 

Och att inte skaffa sig en alternativ karriärbana än vattenpolo var inte ett alternativ. I USA och runtom i världen är det svårt att sko sig ett helt liv på bara vattenpolo. Och i Sverige får man inget betalt som vattenpolospelare. 

–Det var ju en enorm skillnad när jag kom till USA. Vattenpolosporten har inte så mycket pengar i Sverige så här bygger allt på frivilligt engagemang. Vi är många som lägger ner mycket tid på att ordna med saker, som att sitta i sekretariatet och fixa med turneringar. I USA fanns det pengar nog för att hela den apparaten skulle skötas av anställda, berättar Louise Hazell.

Men även om Louise Hazell slapp undan en del organisatoriska uppgifter i det nya collegelaget så innebar den nya verkligheten en rejäl tempohöjning.  

–Det fanns knappt timmar på dygnet för att hinna med allt. Mitt collegestipendium byggde ju på att jag spelade vattenpolo, så det gick inte att ta en paus från träningarna. Det skulle vara som att inte dyka upp på jobbet, säger Louise Hazell. 

Att spela vattenpolo i USA innebar även helt nya typer av utmaningar för Louise Hazell – för nu spelade hon jämte världens bästa damspelare.  

–Jag kom från en miljö där jag var bland dom bästa i Sverige på vattenpolo och i collegelaget var jag bara medelmåttig. Det var svårt för mig. Sen var det en annan typ av press under träningarna. Vi var 25 spelare i laget men bara 15 kunde spela matcherna, så varje träning blev som en uttagning till nästa match, berättar Louise Hazell. 

Hon höll ut de fyra åren i USA även om hon var nära att bli utmattad. Kanske tack vare sin starka vinnarskalle och den amerikanska familj hon bodde hos och kom väldigt nära. 

Vägen tillbaka till Järfälla 

Efter USA flyttade Louise Hazell till Linköping för att läsa en ingenjörsmaster i maskinteknik. 

–Jag tog en paus från vattenpolon under tiden i Linköping. Det var under covidåren och ingen lagsport var tillåten. Och jag var osäker på om jag någonsin skulle börja spela igen, säger Louise Hazell.

Men väl tillbaka i Stockholm efter ett tvåårigt uppehåll var det en kompis som drog med en motvillig Louise Hazell till bassängen.

–Till slut sa jag okej. Och sen när jag kom tillbaka till Järfälla var det samma lag som spelade. Och ja, det var ju laget som fick mig att börja med vattenpolo igen. Människorna, säger Louise Hazell. 

Louise Hazell har inga planer på att lägga ner vattenpolon, i alla fall inte i närtid. Senast på Simidrottsgalan 2025 fick hon ta emot priset som Årets vattenpolospelare, för sjunde gången. 

Idag tränar hon 10-15 timmar i veckan, och många helger går åt till matcher och turneringar. Samtidigt jobbar hon heltid som plattformsingenjör på IBM. Jag frågar Louise Hazell hur hon klarar stressen idag.

–Jag mår mycket bättre nu. Jag tror att det beror på omständigheterna, att jag har min familj och mina vänner nära. Och att jag inte har samma press på mig, säger Louise Hazell. 

”Du får leka med en boll i vattnet”

Klockan har slagit halv åtta och det har blivit dags för träning. Louise Hazell hjälper mig att smita förbi spärren och visar mig in i simhallen. Vi möts av en fuktig värmevägg och ett surr av röster och rop som studsar mot dom kaklade väggarna. 

–Jag känner mig lite matt efter att ha pratat så mycket, säger Louise Hazell.

Jag håller med. Efter en lång arbetsdag och en intervju är det dags för mig att kasta in handduken. För Louise Hazell väntar två timmar i vattnet.

Vi hittar fram till Louise Hazells lag och tränaren Ulf. Simhallen är fylld av folk som skyndar fram med flytplattor och skumgummityngder i händerna. Alla bassänger är upptagna och idag samsas Louise Hazells lag med killarnas vattenpololag. I andra delen av bassängen pågår konstsim. 

Innan jag går vill Louise säga en sista sak.

–Jag tycker verkligen att fler borde börja med vattenpolo. Föräldrar vill ju att barnen ska lära sig att simma, men det är kanske inte så kul att bara simma längder. I vattenpolo får du leka med en boll i vattnet, samtidigt som du simmar. Det är ju världens bästa sport, avslutar Louise Hazell.