Natten då kyrksilvret försvann och myten om Lasse-Maja trädde fram 

En kall natt 1812 tog “Lasse-Maja” med sig silver och hela kassan från Järfälla Kyrka och flydde ut i mörkret. Den listige tjuven, som ofta klädde sig som kvinna, blev snabbt en legend i hela Sverige och inte minst i Järfälla. I år är det 180 år sedan han dog, och hans öden präglar fortfarande bygdens historia.

Det var natten mellan den 6 och 7 februari 1812 som Järfälla skulle möta en av Sveriges mest ökända, och mest karismatiska, brottslingar. Lasse-Maja, eller Lars Molin som han egentligen heter, tog sig in i Järfälla kyrka tillsammans med två kumpaner. Därifrån lämnade de kyrkan med silvret, kyrkokassan och fattigkassan. Stölden väckte enorm uppmärksamhet i socknen och blev snabbt ett samtalsämne långt utanför Järfällas gränser.

Lars Molin föddes 1785 i Bergslagen och drogs tidigt in i småbrott. Den väg som skulle göra honom rikskänd öppnades när han som ung gömde sig hos torpardottern Maja efter ett misslyckat tilltag. För att undgå upptäckt lånade han hennes kläder och insåg att kvinnokläderna gav honom frihet, anonymitet och nya möjligheter att undvika att åka fast. Han tog Majas namn, kombinerade det med sitt eget och blev Lasse-Maja.

Som hushållerska arbetade han på gårdar runt landet, ofta uppskattad för sin charm och sitt sätt att ta folk. Samtidigt försvann värdesaker spårlöst. Hans skicklighet som förklädnadskonstnär gjorde honom svår att fånga och bidrog till att bygga den legend som än i dag omger honom.

När han och kumpanerna Johan Cron och Johan Westerberg kom till Järfälla hade de en noggrant planerad kupp framför sig. Via ett fönster i kyrkans västra gavel tog de sig in, men först när de forcerade dörren mellan koret och sakristian hittade de det de sökte: två träkistor fyllda med silver och pengar. Bytet blev stort, och skammen desto större. Kyrkostöld var ett av de grövsta brott man kunde begå i 1800-talets Sverige.

Kuppen fick sin upplösning bara några veckor senare. På Slottsbacken i Stockholm blev Lasse-Maja igenkänd och gripen, med pengar från Järfällastölden i fickan. Svea hovrätt dömde honom till ett ovanligt hårt straff: 40 par spö, uppenbar kyrkoplikt i Järfälla kyrka och livstids fästningsarbete.

Spöstraffet utdelades den 21 augusti 1813 på Barkarby torg, där nyfikna sockenbor samlades för att bevittna hur den kände tjuven hissades upp i block och talja. Bara en vecka senare stod han på pliktpallen i Järfälla kyrka, inför hela församlingens blickar.

Efter straffet skickades han till Carlstens fästning i Marstrand. Han gjorde flera flyktförsök, ett av dem i kvinnokläder, men blev kvar på fästningen i 26 år. Först 1839 benådades han. Hans memoarer, utgivna 1833, blev en av 1800-talets största läsarsuccéer och stärkte hans rykte som både bedragare och underhållare.

Efter frigivningen reste han runt i landet, ofta åter i kvinnokläder, och berättade historier från sitt liv. Till slut slog han sig ner som bonde utanför Arboga och avled 1845. I år är det 180 år sedan hans död.

Men i Järfälla lever hans historia vidare. Här utspelade sig inte bara den legendariska stöten. Här utdelades straffet, här bekände han offentligt sin skuld och här finns de geografiska platserna kvar. Järfälla hembygdsförening uppmärksammade händelsen med en utställning 2012, och intresset i området har aldrig riktigt svalnat.

Lasse-Majas liv rymmer teman som fortfarande väcker frågor: identitet, könsöverskridande uttryck, klass, moral, brott och möjligheten till försoning.

Kanske är det därför berättelsen om tjuven i kvinnokläder fortsätter att leva, och varför Järfälla fortfarande är en av de platser där hans historia känns allra mest närvarande.

Omslagsbild: Litografi från 1836 föreställande Lasse-Maja, av okänd konstnär. Bild: Uppsala universitetsbibliotek