Oksanas familj flyttade in hos Järfällabon Michaela

Oksana, 30, Damian, 4, och Timotyi, 8, åkte bil i tre dagar från Zolotjiv, Lviv, Ukraina. Efter några vändor landade de till slut i Järfälla. Nu delar de vardagen med Michaela, 33, hennes sambo och fyra barn i Jakobsberg. 

Hallen i villan i Jakobsberg är ett hav av barn och vuxenskor. Golvet är ett snötäcke av leksaker. De sex barnen är samlade runt matbordet och har fått gifflar för att lugna sig. Bullarna verkar dock ha motsatt effekt. Livliga diskussioner förs kring hur många man får äta. På spisen står en kastrull och kokar. Det är Holubtsi, ukrainska kåldolmar i tomatsås, fyllda med ris och köttfärs. 

– Oksanas barn gillar inte köttbullar och makaroner. Men mina barn älskar Oksanas matlagning, säger Michaela. 

Familjerna fick kontakt med varandra via en facebookgrupp. Den 9 april flyttade Oksana in med sina två barn, Damian,4 år, och Timotyi, 8 år, hos Michaela i Jakobsberg. 

– Det är lugnt här och luften känns ren, säger Oksana.

Oksana berättar att de senaste nätterna har varit bättre än de första. Barnen vaknar inte upp och gråter lika ofta. Men de är oroliga över sitt hem och sin pappa. Han är soldat sedan 17 år tillbaka och kvar i Ukraina. Oksana har kontakt med honom via videosamtal och sms så ofta som det går. Även farföräldrarna bor kvar i Ukraina. De hoppas att kriget snart är över. Men hennes make kommer med bistrare budskap. 

– Han säger att kriget inte kommer ta slut snart, säger Oksana. 

Oksanas mobiltelefon ligger med skärmen nedåt mot bordet. Hon vänder på den ofta. 

– Han har inte svarat mig idag, vi pratade igår, men jag undrar varför han inte svarar, säger hon. 

Familjen kom till Sverige med endast en ryggsäck. Nu har barnen cyklar, en hel del leksaker och kläder. Michaela berättar att de letade igenom gamla klädlådor förra veckan. Bland vindjackor och jeans kikade något mörkgrönt fram. En tröja och matchande byxor i militärmönster. 

– Damian blev helt lyrisk när han såg kläderna. Han tog på sig dem direkt och ringde sin pappa på facetime. Han ville vara som sin pappa, säger Michaela. 

Trots ständiga påminnelser om kriget och familjen som är kvar i Ukraina rullar en slags vardag på i hushållet. Michaela och Oksana berättar att det inte har varit några problem att anpassa sig till att bo ihop. Barnen gemensamma lek från studsmattan utanför hörs ända in i vardagsrummet.

– Det känns som att vi är en familj. Vi känner oss skyddade och lugna här, säger Oksana. 

Oksanas engelska är begränsad. Hon är frustrerad över att orden är svåra att hitta. 

– Jag vill lära mig mer. Jag vill prata, men jag kan inte!

Förutom språksvårigheter, så är det svårt för Oksana att få ett uppehållstillståndskort, ett slags id-handling. Hon har fått beviljat uppehållstillstånd, men Migrationsverkets köer är långa och papprena behövs för att Oksana ska kunna ge barnen möjlighet att börja skolan och söka jobb. Även dagsersättningen har uteblivit på grund av de långa köerna. Just nu har hon inga fickpengar att röra sig med. Precis som många andra av de tusentals ukrainska flyktingar som befinner sig i Sverige just nu. 

– Det är så sjukt att en man har tvingat så många familjer till flykt, säger Michaela. 

–Vi hoppas på fred och lugn i vårt land, avslutar Oksana. 

Vill du bli familjehem? Järfälla kommun informerar. Kontakt: ​​engagemang@jarfalla.se Facebookgruppen där Oksana och Michaela fick kontakt:  Ukrainian refugees in Sweden- Accommodation, help and shelter.