Reportage: 45 år sedan Jakobsbergs GoIF tog SM-guld i fotboll

Året 1977 kom Jakobsbergs GoIF på en historisk första plats i fotbolls-SM. Som det första Stockholmslaget var ’Jakans’ damer bäst i Sverige på fotboll. Maria Sundberg-Bosk berättar om sina upplevelser från tiden som svensk mästare. 
– Vi spelade inte riktig fotboll enligt många.

I ett förråd i Viksjö sporthall med dunkelt ljus, fyllt med innebandyklubbor, handbollsmål, koner och annan idrottsutrustning gömmer sig en flyttkartong. I lådan återfinns bland annat gulnade artiklar och reportage, gamla foton, och en pokal. Pokalen är från 1977 och på den står det SM Damer Jakobsbergs GoIF. 

Efter vinst i distriktserien gick Jakobsbergs GoIF till SM-slutspel där de i semifinalen fick åka ända upp till Skellefteå för att möta Sunnanå. Matchen slutade oavgjort, men ’Jakan’ vann sedan på straffar och en SM-finalplats var säkrad. I finalen väntade Hammarby, som liksom Jakobsberg en gång innan hade varit i SM-final. För båda lagen slutade de finalerna med en silvermedalj. 

Maria Sundberg-Bosk var en av spelarna i laget som vann SM-guld. Men många år har gått och hon har svårt att minnas riktigt hur säsongen såg ut. 
– Jag tror vi vann vår lokalserie, det fanns inte allsvenskan för tjejer på den tiden, sen gick vi till SM-slutspel. Att vi fick åka hela laget till Skellefteå för semifinal var bara det otroligt. 

Första matchen av finalen spelades på Kallhälls Bolindervallen, då en av ytterst få gräsplaner i Järfälla. En jämn match avgjordes tillslut av Jakans Catrin Saverstam inför en vad som då rapporterades om i riksmedia som en rekordpublik på 2 853 personer. Returmötet på Söderstadion slutade 2-2 inför 2 296 personer, vilket sammanlagt med första finalmötet innebar en 3-2 vinst för Jakobsbergs GoIF. 
– Det var fantastiskt. Att spela mot Hammarby på Söderstadion… Det var häftigt, säger Maria Sundberg-Bosk. 

Efter vinsten var det dags att fira. Systembolagetpåsar langades fram fyllda med champagne som strax därpå sprutades och hälldes över de nya svenska mästarna. Därefter gick partytåget till omklädningsrummet där spelarna dansade till sina favoritlåtar ’We are the champions’ med Queen, och ’Yes sir, I can boogie’ av Baccara. Dagen avslutades med fest i Jakobsberg hos föreningens tidigare ordförande Doris Notlind. Hälften av spelarna var dock tvungna att hålla igen, de hade nämligen seriepremiär med sitt handbollslag dagen efter. Maria Sundberg-Bosk var en av dem. 
– Det var mycket, men det var bara att köra. 

Järfälla Kommun anordnade en bankett i lagets ära på Riddar Jakob, och spelarna fick varsitt halsband som ”tack” av kommunen efter segern. Maria Sundberg-Bosk var nöjd med kommunens reaktion på deras guld. 
– Det var rätt skapligt med tanke på tiden. De var lite malliga över att vi hade vunnit. 

I övrigt beskriver Maria Sundberg-Bosk att det var tufft att vara kvinnlig idrottare på 70-talet.
– Vi spelade inte riktig fotboll enligt många. 

Någon lön var det inte tal om, och spelarna fick stå för sina skor och overaller själva. Maria Sundberg-Bosk upplever att herrspelarna hade andra förutsättningar, fick allt betalat för sig, och kunde leva på fotbollen. Alla i Jakobsbergs GoIF Dam antingen studerade eller jobbade på sidan av sin fotbollskarriär, Maria Sundberg-Bosk själv gick gymnasiet när de vann SM. 
– Det var det enda man gjorde, tränade och gick i skolan. Man hann inte så mycket mer. 

I Jakobsberg fanns inte en enda gräsplan, så laget tränade på grus. Trots det var det bråk om planens träningstider. 
– Vi fick de sämsta träningstiderna, herrarnas träningstid gick först, vi fick de som blev kvar. Men efter SM-guldet fick vi bättre träningstider, då tänkte de ”aha, kanske bra om tjejerna får träna också”. 

En annan gång Maria Sundberg-Bosk och Jakan-spelarna märkte av idrottens ojämställdhet var när de skulle ha spelat en förmatch till AIK på Råsundas gräs. Under dagen regnade det, så förmatchen fick inte spelas med risk att planen skulle bli obrukbar inför AIKs match.
– Ingen brydde sig om att det var en seriematch vi skulle spela, det var viktigare att planen inte skulle förstöras. Då var vi inte glada kan jag säga. 

En mer positiv händelse Maria Sundberg-Bosk minns var när Jakobsbergs GoIF blev inbjudna till träningsläger på Malta av landets idrottsminister.
– Då fick vi spela på en jättefin gräsplan som tidigare varit för den engelska militären, så svenska landslaget hade inte ens fått spela på den. Men det fick vi.

Efter säsongen började Maria Sundberg-Bosk på universitetet, och till skillnad från under gymnasietiden blev det för svårt att kombinera fotboll, handboll och universitetsstudier. Därmed tog fotbollskarriären slut, även om hon fortsatt med annan idrott.

Jakobsbergs GoIF har idag bara spel i handboll, då både herr- och damfotbollen 1993 respektive 2003 gick ihop med FC Järfälla. 

Om SM-guld laget har någon kontakt idag?
– Ja, ganska många faktiskt, vi brukar ses en del. Vi bor inte på samma ställe, men vi försöker få till det.

Brukar ni prata om 1977?
– Jajamensan, det gör vi ofta. Vi kommer ihåg hur kul det var och hur bra vi var.

---