Snödrömmar och skidor på matolja

Ett frostigt snötäcke ligger över hustaken och på trädtopparna längs med pendeltågsspåret in mot Jakobsbergs station. Uppe på Jakobsberg ligger folkhögskolan som den vita Aladdin-pralinen. Det känns som att man är inlindad i bomull. Ljud från de intilliggande bilvägarna hörs mindre. Världen är ljusare.

En sådan här dag är det lätt att glömma oron man kan känna under andra, snöfria dagar. När trädgrenarna är mörka och nakna i december är det lätt att fundera på om något är fel. Om snö på julafton, skidor på nyfallen snö och skridskor på decimetertjock is under vinterledigheter bara finns kvar som avlägsna minnen från barndomen.

Är det bara en känsla, att vintern har blivit mindre vintrig? 

I en av öppningsscenerna i årets julkalender Snödrömmar, står de två sydsamiska systrarna högst uppe i familjens skidbacke på fjället Gavmo. Inte ett spår av snö syns till, och den ena systern smörjer in sina skidor med matolja för att kunna åka nedför backen. Skidorna skaver smärtsamt mot det torra gröna underlaget.

Nej, det är inte bara en känsla, eller något man bara ser på SVT. Mätningar visar att snö och is minskar i Sverige, såsom i andra länder. Även om temperaturen kan skifta från år till år, kommer vi nog att få vänja oss vid fler snöfria vintrar. Kanske är framtiden att vi vintertid får åka skidor på inomhusarenor, som i den som planeras i Barkarbystaden. 

Även om effekterna gör sig påminda en snötom dag i Jakobsberg, märks de tydligare för Snödrömmars sydsamiska familj vid kalfjället. Här är drömmen om snö inte bara en nostalgisk sådan, det är en dröm om historia, kultur, existensberättigande. Här märks det som tydligast att flera av de planetära gränserna redan har passerats. Här känns det som mest att oåterkalleliga konsekvenser för klimat och miljö är i rullning.  

Förr var snön en självklarhet – i framtiden blir den mer av en dröm. Förhoppningsvis får snön som just fallit ligga kvar ett tag, så att vi får fly mörkret för ett slag.