Sinnika Sutinen och hennes 517 dockor          

Skälbybon Sinnika Sutinen har ett rum fyllt med 517 dockor. Dockrummet är en hyllning till hennes mamma.
– När jag är ledsen går jag dit, rummet blir som en tröst.

Foto: Privat.

Sinnika Sutinen, 69 år, är uppvuxen i Barkarby. Hon har bott i Järfälla sedan hon var åtta månader gammal och har sedan dess flyttat omkring, hon har bland annat bott i Jakobsberg, Kallhäll, Barkarby och nu i Skälby.

Hennes första docka köptes i Spanien 2002. Sinnika och hennes mamma Anna var ute och gick när de fick syn på en flamencodocka med rosa klänning, volanger i spets och stora runda vita örhängen.

Efter att hennes mamma påpekat hur vackert ett rum fullt med dockor skulle se ut började samlandet. På det sättet ville Sinnika visa sin mamma hur mycket hon uppskattade henne. Hon berättar om ett specifikt minne när hon hälsade på mamma Anna i Barkarby och de skulle kramas hejdå och en man reagerade på att två vuxna kvinnor kramade varandra omsorgsfullt. 

– Han trodde förmodligen att vi var sådana som tycker om kvinnor. Men jag och mamma har aldrig varit rädda att visa vad vi känner för varandra, oavsett vad folk tycker och tänker.

Sinnika har ett rum nere i hennes källare som blivit till ett dockrum. Hon ändrar ofta om bland hyllorna hennes dockor står på, för att skapa mer plats för framtida dockor. Det är viktigt att det ser bra ut, så hon provar sig fram tills det känns rätt. Sinnika går ofta dit när hon är ledsen – saknaden efter hennes mamma som gick bort 2005 är fortfarande stor. Dygnet runt var hon som sin mammas personliga assistent. Hon placerade bland annat ut olika telefoner runt om i mamma Annas lägenhet, så om Anna ramlade skulle hon kunna ringa och be om hjälp.

– Jag känner att mamma finns där nere. Så jag brukar kalla det för mammas rum. Så när jag är ledsen går jag dit, rummet blir som en slags tröst. Sedan hjälper det ju att dockorna är så fina också!

Efter en olycka på jobbet som undersköterska blev Sinnika sjukpensionär och då väcktes idén om att be folk skänka dockor till henne istället för att slänga dem. På det sättet menar hon att hon räddat många dockor från ett grymt öde. 

– Jag är med i facebookgruppen “Vi som är uppväxta i Jakobsberg”. En person vars pappa nyligen gick bort kontaktade mig och berättade att pappan rest mycket och samlat på sig över 100 prydnadsdockor. Jag fick frågan om jag ville ha dem. Jag tar alla, svarade jag! 

Vilken typ av docka det är spelar ingen roll för Sinnika, hon tycker om alla dockor. Hon har fått många erbjudanden från folk som vill köpa hennes dockor. Men hon säljer dem inte, de är för värdefulla för henne. Sinnika vill fortsätta samla på dockor så att hennes samling kan växa sig ännu större. Hon har pratat med sina söner om vad som kommer hända med dockorna när hon själv inte finns kvar.

– “Mamma, du behöver inte vara rädd, jag ska inte kasta några av dina dockor”, sa min äldsta son till mig. De kommer att bli kvar i familjen, så jag känner mig lugn på det sättet. Jag brukar säga att jag har 519 barn: mina söner och dockorna.