När naturen förökar sig är allergikern kanske starkast av alla

Det är lättare att leva på våren. Fåglar sjunger, backen ligger bar och grönskan exploderar på grenar och mark. Det är lättare att leva på våren, om det inte vore för all jävla pollen. Naturens knullfest är min olycka och varje morgon inleds med samma ritual för att uthärda säsongen. Gå upp en timme tidigare, ta allergimedicin, ögondroppar och nässpray, lägga sig igen och vänta på att preparaten ska börja verka.

På tunnelbanan in mot stan rinner näsan konstant och fickorna fylls av knöliga pappersnäsdukar och bitar av toalettpapper när de tagit slut. När näsan rinner igen letar jag med handen bland alla ihopknögglade papper efter en bit som fortfarande är användbar. Jag märker att en vacker människa, utan allergi, tittar på mig. Jag skäms och byter plats, låtsas att jag ska gå av och snyter mig när jag går mellan vagnarna. Sju stationer senare går jag av vid T-centralen. Den vackra skulle tydligen också av på T-centralen. Känner mig genomskådad.

Pappan i en indisk familj jag känner, föreslog när han fick höra om min allergi, att jag skulle hälla koksaltlösning genom näsan varje morgon för att rensa luftvägarna. Det var så han hanterade smoggen i Bombay. Det låter nästan lika obehagligt som allergin själv, att börja varje dag med en rejäl kallsup.

På olika träningsbloggar föreslås det på fullaste allvar att det kan vara en idé att sätta på sig täta glasögon och munskydd för att skydda sig i löpspåret. Men att komma ut och motionera är kämpigt nog även när det inte är pollensäsong. Att man dessutom ska behöva klä sig som en volontärsjukvårdare under ebolautbrottet i Liberia 2015 ökar inte direkt på motivationen.

När jag på eftermiddagen väl tar mig ut i löpspåret märker jag plötsligt att allergin för med sig något positivt. När varje vanligt steg i en uppförsbacke känns som en prestation framstår min runda i den lokala skogsslingan som ett världsrekord. Jag har inte tränat på hela vintern, det är för isigt och kallt, men nu handlar min ansträngda andning inte alls om hur dålig kondition jag har. Det är en yttre faktor som påverkar och jag är en hjälte som flåsar fram, säkert med utmärkt kondition under allergin. Jag undrar hur stark och snabb jag kommer vara till hösten, när sommarens hetta lagt sig och vårens blom är ett minne blott.

Text: Leo Konstenius