Robin Dahlstedt hyllades av elever efter VM-bronset: “Får mycket kärlek”

När Robin Dahlstedt kom tillbaka till Fjällenskolan efter VM i Kazakstan möttes han av jubel och kramar av sina elever. Bakom bronsmedaljen låg en sommar av hårt arbete, både i klassrummen och på isen. Men för Robin är kombinationen av paraishockey och skolvardag det som ger livet mening.

– Det är en utmaning men jag får så mycket glädje och kärlek tillbaka.

AI-SAMMANFATTNING
▪ Robin kombinerar jobbet som pedagog i Järfälla med en framgångsrik karriär i parahockey och hyllades varmt efter VM-bronset.
▪ Han balanserar skoldagar och intensiva träningspass, drivs av glädjen i både hockeyn och arbetet med barnen.
▪ Robin vill stärka parahockeyns utveckling och siktar nu mot VM 2027.
Sammanfattningen har gjorts med hjälp av AI och är kvalitetssäkrad av Järfälla i Fokus.

I höstas blev Robin Dahlstedt återigen VM-medaljör efter att det svenska paraishockeylandslaget kammade hem brons på VM i Kazakstan. Då hade han jobbat hela sommaren på Fjällenskolan för att på hösten kunna ta ut semester och förverkliga VM-drömmen. Efter bronset fick han ett minst sagt varmt bemötande av elever och kollegor. 

– När jag kom till skolan på morgonen efter VM hade hela lågstadiet och delar av mellanstadiet gömt sig i huvudentrén. När jag gick in hoppade de fram med jubel, kramar och hemmagjorda skyltar, säger Robin Dahlstedt. 

Att jobba heltid på skolan och vara med i landslaget kan vara en utmaning, menar Robin. På morgonen är han på skolan för att ta emot barn, under dagen följer han dem till lektioner och arbetar sedan på fritids på eftermiddagen. Efter jobbet är det iväg till ishallen eller gymmet och sedan hem för att sova för att kunna möta barnen med ett nytt leende på läpparna nästa morgon. Men med bra chefer, en stark vilja och ett fokus på att ha kul går det ihop.

– Både hockeyn och arbetet på skolan är så otroligt kul. Jag kan inte livnära mig på enbart hockeyn, men även om jag hade kunnat hade jag nog jobbat bara för skojs skull. Att bara spela hockey hade gjort mig uttråkad, säger Robin Dahlstedt.

Han möts också av fördomar i sin vardag på jobbet. Barn får fördomar av sina föräldrar, menar Robin och säger att det kan hända att elever hör saker av sina föräldrar, exempelvis att det är synd om honom för att han behöver hjälp att göra vardagliga saker. Men för det mesta blir han bra bemött och han har bra relationer till elever, föräldrar och kollegor. Funktionsnedsättningen är inget som påverkar honom i jobbet. Tvärtom försöker han koppla det till läroplanen och värdegrunden. 

– Barn kan peka och fråga om de inte vet vad en funktionsnedsättning är. Men mina elever är väldigt nyfikna och tycker inte att det är konstigt att jag sitter i rullstol, de vet vad jag kan göra. De får också prova på mycket själva, vi har till exempel lånat in rullstolar till barnen att testa på, säger han. 

Landslaget kvalade inte in till Paralympics 2026, men just nu görs en nationell satsning på parahockey. Satsningen är positiv för landslaget men även för lag på klubbnivå, menar Robin. I Järfälla finns för tillfället bara ett blindhockeylag och inget sittlag, men eftersom det finns många parasporter i kommunen menar Robin att en större satsning på hockeyn också borde vara görbar. 

– Ju mer man satsar på lag på klubbnivå desto bättre för alla. Vi som spelar i Stockholmsområdet spelar gärna i dubbla klubbar för att få mer träningstid, men för tillfället finns det inte så många stora klubbar. På sikt kommer fler klubblag att leda till möjligheter att rekrytera fler spelare till landslaget och öka kompetensen och konkurrenskraften, säger Robin Dahlstedt.

Nästa tävling i sikte är VM 2027. Tills dess vill Robin fokusera på att fortsätta utvecklas på isen och att få barnen att lyckas i skolan. Några planer på att sluta med hockey eller som resurspedagog har han inte. Han vill också påminna unga idrottare om att låta glädjen vara drivkraften.

– Ha kul, kämpa på och sätt inte för mycket press på dig själv. Du kommer lyckas som bäst när du bara fokuserar på att ha kul. Jag hade inga planer på att spela i landslaget när jag började med parahockey, men sen blev det en rolig bonus, säger han.