Guldtränaren från Jakan minns succéåren med Kajsa Bergqvist

I år är det 20 år sedan höjdhopperskan Kajsa Bergqvist tog hem sitt första internationella guld efter segern i Europamästerskapet 2002. Järfälla I Fokus träffar Bengt Jönsson, tränaren bakom succen, i ett samtal om relationen till Bergqvist och om ett ledarskap fyllt av engagemang som både hjälpt och stjälpt honom i livet. 

Bengt Jönsson minns dagen då Bergqvist hoppade hem guldet med värme.

– Jag kommer ihåg att det var jävligt dålig väder med spöregn hela finalen i München. Det var väldigt nervöst och spännande men en fantastiskt härlig känsla såklart. 

Finalvinsten 2002 ägde rum tio år efter höjdhopperskan och tränarens första möte. Då tog nämligen Bengt Jönsson över som tränare Turebergs IK, där Kajsa Bergqvist tränade friidrott. Men det var först i samråd med sin nyblivna tränare som hon helhjärtat började satsa på höjdhopp. 

– Hon var väldigt spänstig och explosiv. Men jag märkte att hon hade andra egenskaper som passar speciellt för höjd. Hon var orädd, tuff och vågade hoppa på höga höjder. 

Det  blev en explosiv utveckling för Kajsa Bergqvist och som 17 åring vann hon en tävling som motsvarar Olympiska spelen för ungdomar. 

– Det mentala hade hon redan från början. Vi behövde inte ha någon mental rådgivare eller hjälpa henne med motivationen. Inställningen att vilja vara bäst fanns i henne, oavsett vad det var hon gjorde.

Jönssons engagemang för friidrotten kostade ett äktenskap 

Hans välorganiserade träningsupplägg är det han själv tror är hans bästa egenskap som ledare, men också en fallenhet för att skapa en god personkemi med dem han tränat. 

– Jag har, sen jag var barn, haft en ledare inom mig. Jag har alltid velat hjälpa andra. Kanske på bekostnad av mig själv, men jag tror det har hjälpt mig i min roll som ledare.

För även om hans uppoffrande ledarskap ledde till framgångar inom idrotten så kom det med ett pris. Redan innan han inledde sitt samarbete med Kajsa Bergqvist hade Bengt Jönssons första äktenskap gått i kras. 

– Det var väl annat också, men hon kunde inte dela det engagemang jag hade för  friidrottarna som jag tränade. De kunde ringa mig på kvällar och helger och jag fanns alltid där för dem. 

Men han menar också att det är just den inställningen att ge sitt allt för dem han tränade som krävs för att nå den absoluta världseliten tillsammans med sin adept. 

Året efter guldet går Jönsson och Berqvist skilda vägar

2003 hade dock det framgångsrika samarbetet nått vägs ände, då Bengt inte längre klarade av de uppoffringar som rollen som tränare krävde av honom. Efter en allvarlig skada för Kajsa Bergqvist krävdes det rejäla satsningar för att ta sig tillbaka och då märkte hon av att Bengt inte längre hade glöden som behövdes för att orka ta sig igenom den tuffa perioden. 

– Jag tror hon kände att jag inte var 110 procent där, utan kanske bara 99. Och då funkar det inte. 

De skiljdes åt som goda vänner och har kontakt än idag, även om Kajsa Bergqvist fullspäckade schema gör det svårt att ses. Särskilt efter att hon 2021 tillträdde som ny förbundskapten för friidrottslandslaget. 

– Men när vi väl snackar så är det precis som att ingen tid har gått, och vi fortsätter där 

vi slutade för 20 år sedan, säger han. 

Kan du sakna den tiden? 

– Jag kan sakna den där pulsen jag hade när jag satt på läktaren. Men det har jag fått tillbaka lite när jag blivit mentor. 

För även om Bengt idag arbetar med administration på Jakobsbergs folkhögskola idag har han inte helt släppt friidrottsvärlden. Han fungerar idag som mentor åt höjdhopperskan Louise Ekman från Gävle.  

– Hon har haft lite otur med skador under somrarna men hoppade 1.86 meter förra vintern, så vi hoppas att hon ska få till det under nästa säsong.