Improvisationsteater får människor att tänka till

Bland villorna i Kallhäll finns Järfällas teater-och dokumentationsförening Teodok. Med improvisationsteater vill de väcka känslor och beröra, samt lyfta frågor om demokrati. 

Bland färggranna villor i gult och rött ligger det gamla Folkets hus i Kallhäll. Trots att gatan heter Blomstervägen tycks det endast växa biluppfarter där. Det är bland nybyggda villor och betong som Järfällas teater-och dokumenatationsförening Teodok håller hus.

Väl inne i den hundra år gamla villan välkomnas man som besökare av en trädoft. Golvet knarrar och på de vita väggarna hänger affischer från tidigare föreställningar. Sedan starten år 1979 har föreningen lyckats sätta upp allt från Dödsdansen av August Strindberg till flera egenskrivna verk.

– Förr i tiden under starten var vi en proggteater, berättar Ulf Ohlsson som sitter i styrelsen.

Utöver sitt arbete i styrelsen är Ulf Ohlsson producent för det kommande Demokratiprojektet. Målet med projektet är att sätta upp en föreställning som berör frågor om demokrati ; detta med hjälp av improvisationsteater.

– Teater är en berättartradition som berör människor. Detta gäller speciellt improvisationsteater, som uppstår i stunden och ger människor chansen att tänka till, säger Ulf Ohlsson.

Ett paraply blir motorsåg

De hundratals medlemmarna i föreningen vill beröra viktiga samhällsfrågor. Bland annat spelades pjäsen ”Rapport för sjöfarande” år 2016 som handlade om båtflyktingar som tar sig till Europa. Utanför byggnaden hänger en målning som finns kvar från pjäsen. På den ser man en kvinna i hijab som bär på ett barn.
– På teatern kämpar vi för utsatta grupper i samhället, säger Anna Weitman som är en av föreningens scenografer.

Improvisationsteater är ett återkommande tema på teatern och ikväll är regissören Daniela Kullman på plats för att bedriva övningar i de gamla lokalerna. Det är det nionde och sista tillfället att prova på improvisationsteater. Åtminstone för nu.
– Vi har haft deltagare som är 11 år gamla medan andra är pensionärer. Charmen ligger i att vi aldrig vet vilka som kommer, säger Daniela Kullman.

Alla är välkomna oavsett tidigare erfarenhet, en princip som levt kvar sedan starten 1979. Ett tiotal besökare strömmar in medan det börjar bli mörkt utanför lokalen. Klockan slår  halv sju och det är dags att köra igång.

På Blomstervägen ekar det tomt men inne i lokalen spelas klassisk musik från Daniela Kullmans Ipad. Hon vrider långsamt på nacken och låter axlarna rulla framåt. Deltagarna gör likadant. Med en klar stämma frågar hon hur det känns i tår och fötter.
– Så länge en känner sig trygg kan vi åstadkomma jättemycket, förklarar hon.

En av deltagarna är Forat Habash, 28, som nyligen har börjat engagera sig i föreningen . Under en av övningarna berättar alla fritt om någon som betyder mycket för en. När andra väljer en  släkting eller vän berättar Forat att Migrationsverket är betydelsefullt för honom.
– Jag trivs bra här på Teodok. Det är alltid roligt att komma hit, säger han.

Därefter spanar Forat in den rekvisita som Daniela lägger fram på scenen. Bland föremålen finns allt från en tygdocka till en mask som användes för att skydda sig mot pesten under 1600-talet. Tanken är att deltagarna ska para ihop sig två och två för att därefter presentera ett föremål som något annat än vad det egentligen är. Två av deltagarna väljer ett paraply som uppenbarligen är en motorsåg.

Blickar framåt
Även om kvällens övningar går mot sitt slut är föreningen i full gång med nya projekt. Bland annat kommer de börja spela föreställningen ”Fursten i nätet” under hösten. Man spånar också vidare på demokratiprojektet och hur det ska utvecklas. Ulf Ohlsson beskriver
hur Teodoks projekt oftast brukar utformas under processens gång.

– Jag gillar när det sker pararella saker samtidigt, när det är levande hus, säger han.

Trots charmen i att arbeta med flera saker samtidigt har föreningen behövt skjuta upp föreställningar under våren. Detta för att fokusera på Fursten i Nätet samt därefter Demokratiprojektet. Likaså efterlyser de fler skådespelare som kan tänka sig att spela allt från en sten till en huvudroll.

Ulf Ohlsson poängterar också hur viktigt det är att folket förvaltar den demokrati som tidigare generationer har kämpat för. Demokrati är alltid angeläget och därför går det inte att besvara frågan om det är något som gör projektet extra viktigt just detta år.
– Syftet är att visa demokratins olikheter och dess olika tillämpningar. Vi vill inte framföra någon politisk agenda eller ha pekfinger med i teatern, säger Ulf Ohlsson.

Klockan hinner bli nio innan teatern rör sig mot stängning. För de flesta deltagare är det en kortare väg hem eftersom många bor i Järfälla. På Teater Teodoks fasad hänger en vit och svart spade. Två vassa ögon på spaden följer en med blicken när man rör sig längre och längre bort från gamla Folkets hus. Ulf Ohlsson berättar om historien bakom föreningens symbol.

– Man gräver där en står, nytt blod ska möta gammalt blod, avslutar han.

 

 

Raffaella Lindström

Raffaellalindstrom@jakobsbergsfolkhogskola.se