Hoppfullt och mystiskt i cirkusföreställningen Fever Dream

Mänskliga pyramider, Dirty Dancing-lyft och gallskrik. Cirkusgruppen JaKan Cirkus bjuder sin publik till en mångsidig feberdröm. Reporter Alice Tande var på plats.

Nybryggt kaffe och hemlagade bullar välkomnar de muntra besökarna som parkerat sina cyklar utanför Gamla Folkets hus ingång. Denna påskdag är det inte besök till kyrkan eller jakt efter kvarglömda påskägg som står på schemat, utan en resa till cirkusen. Allt från pensionärer till små flickor med jordgubbsväskor intar sina platser framför scenen.

Varken plågade djur eller trapetser står däremot och väntar på att föreställningen ska börja. Istället syns endast några gråa tjockmattor och släkta glödlampor. Nödutgångar visas, och mobiltelefoner ska stängs av. Extra viktigt är att ingen fotar med blixt av säkerhetsskäl för artisterna. Medan ljusen dämpas till en ensam strålkastare stiger förväntningarna i publiken – kvällens feberdröm ska börja.

Till mystiska bohemiska toner blickar kvällens sju artister ut från scenens olika hörn. Likt vågor skickar de rörelser emellan sig. En dans som ibland sker i symbios eller i ensamhet. 

Men det är något som inte stämmer. De rör sig i vinklar som ser fysiskt omöjliga ut. Deras ansikten är målade med röda och gula virvlar. Kläderna är dystopiskt matchande. Man får en känsla av att cirkusen rest runt länge och detta är det enda trasiga oklart matchande som finns kvar.

Min första tanke är att “svampsmittan” måste ha kommit till Järfälla. Har jag nyligen sett uppföljande avsnittet om tv-spelet The Last Of Us eller är scenen full av Clickers och Eldflugor?

Definitionen av en feberdröm beskrivs i pjäsens informationsblad som ”en overklig, extremt obehaglig och absurd mardröm som orsakas av hög kroppstemperatur”. 

Mina tankar hinner däremot inte vandra iväg långt innan publiken drar in ett gemensamt flämtande andetag. Till och med ett ”Jesus” hörs slinka ut från kvinnan bredvid mig. Föreställningen har börjat.

Artisterna är inte bara här för att visa på sin förmåga i dans och kreativa frisyrer. Deras främsta talanger handlar om kroppskontroll och samarbete. Tre personer står på varandras axlar. En pyramid av fem personer med ett handstående högst upp. En person svingade likt ett hopprep upp i en brygga. Jag kan varken beskriva vad som har skett eller veta vad jag ska förvänta mig härnäst.

Under den sextio minuter långa föreställningen varvas det akter med en eller flera på scen. Akter där de med hjälp av blandade genrer av musik, dansstilar och akrobatik förmedlar olika känslor. I takt med att obehaget stiger förändras även kläderna till allt otydligare kombinationer. Men i alla snabba vändningar och intryck håller den skickliga ljusteknikern Bo Larsson publiken i handen mellan akterna.

Under föreställningen hinner man långsamt lära känna artisterna och deras olika styrkor. Särskilt briljerar Alma Gabrielsson, som med sitt skådespeleri förkroppsligar rädsla och utanförskap. Marion Fjellsten fortsätter även att överträffa sig själv, med styrka och vighet utan stopp.

På Tiktok har det trendat att till tonerna av Sabrina Carpenters Slim Pickins visa upp hur ens partner kan lyfta upp en och sätta en på sin axel. En trend alla i ensemblen krossat. Cirkusartisterna på scenen kan efter en nickning eller ett gemensamt andetag gå från att stå bredvid varandra till på varandras axlar. 

Min största fascination är just kommunikationen. Ibland går det att höra ett “Hepp” eller en nickning innan de akrobatiska konsterna börjar. Hur länge behöver man öva för att små tecken är all kommunikation som behövs? Hur lång tid tar det innan man litar på att allt sitter?

Något som däremot inte sitter är musikbytena. De sker snabbt och växlar i ett tempo som inte passar med de mellanliggande pauserna. Kanske är det medvetet för att spegla det absurda med en feberdröm och dess snabba växlingar.

Pjäsen knyts ihop när hela scenen släcks ner, förutom några neonlampor. Sminket, naglarna och vissa klädesplagg verkar då inte längre som ett oklart val. De lyser på ett obehagligt sätt upp scenen i onaturliga färger. Feberdrömmen har för mig ett perfekt slut här med endast de ljusa färgerna som lyser upp artisterna som fortsätter röra på sig utan problem – som att rummet inte var mörkt.Oavsett om de har blivit infekterade av ett onaturligt virus eller inte, så har de fått oss i publiken att sitta med andan i halsen under föreställningens gång. En föreställning som lämnar mig med en känsla av hopp från artisternas fullkomliga tillit till varandra. En tillit som inte ofta ses bland människor i dagens nyhetsflöde. Om jag vill leva ut min Dirty Dancing-fantasi kanske det inte är dans jag ska börja med, men cirkus?

Cirkus

“Fever dream”

Regi och koreografi: Linett Carlsson, Marion Fjellsten & Thea Krig Ruge Kostym: Thea Krig Ruge Artister på scen: Linett Carlsson, Marion Fjellsten, Alba Söderström, Alma Gabrielsson, Isabell Carlsson, Hugo Jansson & Thea Krig Ruge 

Tid: 60 min. 

Av: JaKan Cirkus, tillsammans med Järfälla kommun, ABF, atr och Teodok, Kallhäll. 

På: Teodok Kallhälls Gamla Folkets Hus, Järfälla