Integrationsarbetet blir lidande när Armeniska Riksförbundet blir utan stöd

Bildtext: Den armeniska flaggan. Bild tagen från Wikimedia Commons.

Organisationer bildade på etnisk grund får inte längre något statligt bidrag med motiveringen att de inte tillräckligt effektivt bidrar till integration. Järfällabaserade Armeniska Riksförbundet är en av de drabbade organisationerna. Ordföranden Katrin Hakopian håller inte med om kritiken:

– Personligen tycker jag att det här bara är signalpolitik och tror att det kommer att påverka integrationen negativt.

I höstas annonserade regeringen att organisationer bildade på etnisk grund inte längre skulle få något statligt stöd från och med 2024. Många av de drabbade föreningarna har funnits i över ett sekel och har liksom andra svenska civilsamhällesorganisationer fått statsbidrag för sin verksamhet. Det indragna stödet motiverades med att integrationsåtgärder behöver användas effektivare och ha ett tydligare integrationssyfte. 

– Sverige är ett land byggt på folkrörelser, men integrationssatsningar ska fokusera på verksamheten, inte etniciteten, sa arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson i ett pressmeddelande.

Det rörde sig om knappt 19 miljoner kronor fördelat på mellan 40 och 60 organisationer per år. En av organisationerna som under många år fått bidrag på mellan cirka 250 och 400 tusen kronor är Armeniska riksförbunden. De har ett 20-tal lokala föreningar runtom i landet men dess säte ligger i Järfälla.  

I kulturcentret Hay Doun i Jakobsberg är det fullt program alla veckans dagar. Det rör sig om allt från svenska för nybörjare och nyanlända till schackspelarkvällar. De olika föreningarna har även scoutverksamhet och ledarskapsutbildningar för unga. De jobbar även med mänskliga rättigheter och jämställdhet. Eftersom medlemmarna kommer från flera olika länder kan synen på de frågorna variera stort. 

– Vi pratar jättemycket om kvinnors rättigheter i det svenska samhället och även om barnuppfostran. Vi kan göra det för att det finns en tillit från början, säger Katrin Hakopian som är ordförande i det Armeniska Riksförbundet. 

Det kommer runt 100 armenier till Sverige varje år och de flesta söker sig till Armeniska förbundets lokala föreningar där de kan få stöd och prata om sådant som är nytt för dem i Sverige. Många av de som  är aktiva i förbundet jobbar som lärare, inom socialtjänsten, på studieförbund och vi blir en länk till samhället i stort. 

– Jag känner till flera exempel där våra medlemmar kommit in på arbetsmarknaden och sedan etablerat sig tack vare att någon de träffat i föreningen kunnat vara referens åt dem eller erbjudit dem praktikplats. 

Katrin Hakopian utvecklar sin syn på integration: 

– Integration är komplext och det handlar inte bara om att hitta jobb och bostad. Det är attitydförändringar som är det svåra och det tror jag att civilsamhället har störst möjlighet att jobba framgångsrikt med.

Civilsamhällesorganisationer ses ofta som demokratiskolor och Katrin Hakopian menar att organisationer bildade på etnisk grund inte är något undantag. 

– Det som är utmärkande för föreningar bildade på etnisk grund är att tröskeln att engagera sig är lägre men öppnar portar även för andra engagemang och åtaganden i samhället i stort. 

En viktig del av det Armeniska Riksförbundets roll att värna om den armeniska kulturen. De erbjuder till exempel även språkundervisning i armeniska och olika kulturella aktiviteter. 

– Vår utgångspunkt är att om man ska må bra och kunna ta till sig majoritetssamhället är det viktigt att också känna till sitt ursprung. 

Förbundet jobbar nu men att hitta annan finansiering och söka projektstöd för delar av verksamheten. Det indragna statsbidraget drabbar framför allt lokalföreningarna hårt och särskilt möjligheten att hålla i fysiska träffar och utbildningar. Medlemsintäkter är för närvarande den enda inkomsten men en del av verksamheten finansieras tack vare samarbete med studieförbund. Även studieförbunden har drabbats av sänkta statsbidrag något som oroar Katrin Hakopian. 

– Det är en dubbelbestraffning för hela samhället och särskilt för just föreningar och organisationer som vi. Vi är vana vid att jobba ideellt men på sikt kommer det ändå inte att fungera eftersom det behövs medel för att arrangera aktiviteter till medlemmarna.

Armeniska riksförbundet har inga anställda utan bygger utestutande på ideellt arbete. Kostnaderna är direkt kopplade till aktiviteterna i form av lokalhyra och liknande. 

– Hela det svenska civilsamhället bygger på ideellt arbete. Vi är väldigt snåla när det gäller pengar och tar stort ansvar när det handlar om användning av bidragsmedel. Jag har svårt att se hur pengarna ska kunna användas mer effektivt på annat sätt. 

Är det något du skulle vilja lägga till? 

– Jag skulle gärna vilja fråga politikerna hur mycket de tjänade de på de här 19 miljonerna. Det är så lite, en droppe i havet. Det kan knappast märkas någon annanstans. 

–  Jag förstår inte hur regeringen å ena sidan kan prata om integration och samtidigt ta bort medel från civilsamhället.