#DejtaUnderCorona – Kärlek uppstod under coronaisoleringen på Gotland

Den här artikeln är en del av iFokus specialtema: @DejtaUnderCorona

Under coronapandemin har många singlar fått lägga dejtandet på hyllan – men Johanna Lindborg har istället blivit kär. I mars åkte hon till Gotland tillsammans med en Tinderdejt, och de blev oplanerat kvar i en månad. 

Dejtandet kan vara svårt under normala omständigheter, och coronakrisen har gjort det än mer knepigt. Uppmaningarna är tydliga: undvik onödiga sociala kontakter och stanna helst hemma helt och hållet.

Medan andra suktande singlar har slitit sitt hår har en ovanlig kärlekshistoria utspelat sig i en stuga strax utanför Visbys ringmur. Runt det gotländska kalkstenshuset, med grön ytterdörr och likafärgade fönsterkarmar, växer ett hav av lavendel som sprider sin friska doft. Stugan tillhör tjugosjuåriga Johanna Lindborgs familj, och hit åkte hon i mitten av mars – innan coronautbrottet hade eskalerat. Med sig hade hon två vänner och Tindermatchningen Albin Holmqvist, som hon hade träffat sporadiskt under några veckor. 

Kvartetten skulle ha stannat över en helg, men när vännerna på söndagen åkte hem blev hon och Albin kvar.

– Dagen innan vi skulle åka tillbaka fick jag ett infall att stanna, säger Johanna.

Det var på vägen hem från en bilutflykt som hon fick idén. Framför bilen sträckte Östersjön ut sig, och i havet sjönk solen stillsamt ned. Klotrund och brinnande röd.

– Jag såg ingen anledning till att lämna den isolerade och vackra platsen, fortsätter hon. Det var precis då coronautbrottet började bli värre. Jag sade till Albin att han gärna fick stanna med mig, och det ville han. Vi hade ingen plan på hur länge.

När Johanna öppnar dörren till sin lägenhet strax söder om Stockholm har det gått sju veckor sedan Gotlandsfärjan först anlände till Visby hamn. Hon vill bjuda på te, kaffe, kakor och mackor. ”Känn dig som hemma, det är viktigt”, säger hon och installerar sig i soffan. Det var denna typ av gästvänlighet som blev startskottet för den gotländska romansen. 

– Vi var hemma hos Albin, och jag kom att tänka på Gotlandsresan som var inplanerad med mina vänner. Jag tycker om att bjuda in folk och frågan slank ur mig på impuls.

Så passerade den första helgen på Gotland och duon blev kvar. Från att ha dejtat oregelbundet och vardagligt var de nu ensamma i huset utan hemfärd i sikte.

– Jag var förvånad när jag, två veckor in, sade ”jag är noll procent less på dig”.

Hon fortsätter.

– Först hade jag svårt att lita på att han inte skulle tröttna på mig heller. Till slut bestämde jag mig för att tro på att han ville vara kvar, det andra var hjärnspöken. Sådant tvivel blir bara ett hinder när man är två personer i ett hus, utan någon stimulans utifrån.

Dagarna på Gotland gick i ett sakta mak. Johanna och Albin jobbade på varsitt håll, lagade mat tillsammans, såg på serier och donade. En kväll gick de ned till havet. Skymningstimman var ljummen och det var nästan helt vindstilla.

– Den kvällen kom vi över den känslomässiga barriären som jag hade känt när vi hängde i stan. Vi pratade om allt från existentiella frågor till smärtsamma erfarenheter och tidigare relationer. Efter det kändes mina känslor för honom alltmer självklara.

Till skillnad från Tinderparet, vars känslor tilltog i kalkstensstugan utanför Visby, har många dejtande singlar inte kunnat träffas under de gångna månaderna. De har istället svajpat vidare – dejtingapparna har gått heta under coronapandemin. Bumble har ökat sitt användarantal med åtta procent, Tinder med två procent och Relate med fyrtio procent. Samtidigt visar statistik från tjänsterna att användare nu chattar under långa perioder, istället för att ses i fysisk person.

Till sist kom dagen då Albin och Johanna satte sig på färjan mot Nynäshamn. Då hade de varit på ön i trettioen dagar.

– Att dejta en person på det sättet, så tidigt i relationen, var helt fantastiskt, säger hon. Vi var lyhörda för varandras signaler och fick tid att verkligen prata.

När Johanna, i sitt hem i Stockholm, berättar om kärlekshistorian säger hon om och om igen ”vi”, men försöker ofta rätta sig till ”jag”. Hon vill inte framstå som en kliché – men glädjen är illa dold i hennes ögon. Att ha hängt med en nyfunnen kärlek i en stuga under denna kris tycks ha fungerat för att hålla oron i schack.

– Jag har känt mig tacksam, men också väldigt medveten om mina privilegier under den här perioden. Det var lyxigt att ha möjligheten att stanna så länge på en isolerad och trygg plats, och kunna lägga mycket av den tiden på att utforska en ny människa. Med en stor glimt i ögat kan jag säga att mitt liv under den månaden var bättre än vad vardagen här hemma ofta är.

Text: Jenny Nyman

jenny.nyman@jakobsbergsfolkhogskola.se

Bild: Privat