En hoppfull eftermiddag på hela Järfällas Folkets Hus

Måndagen den 6 december. Vintern har greppat tag om Stockholm och det medför stora förseningar i kollektivtrafiken. Vår utsände Jesper Fransson hinner med nöd och näppe till eftermiddags bion “Herself” som visas på Järfällas enda biograf.

Jag möts av två leenden bakom disken när jag stressat kliver in på Folkets Hus i Kallhäll. Personalen välkomnar mig och ber mig visa vaccinationsintyg som det är krav på sedan den 1 december i Sverige. Som tur är har jag mitt nedladdat i mobilen sedan slutet av oktober och det går snabbt och smidigt. Men två biobesökare som både hunnit anlända och lämna lokalen före mig hade inte sina vaccinpass med sig så de begav sig hemåt för att hämta dem. Jag betalar 80 kronor för min biobiljett och filmen börjar cirka fem minuter senare än planerat så ingen större försening. Det är jag och sex äldre damer i salongen. Ganska få då det finns 136 platser plus några rullstolsplatser. Jag hoppas det är fler som brukar gå på bio på Folkets Hus. Det är viktigt att stödja sina lokala kulturbyggnader, särskilt i dessa svåra tider tänker jag för mig själv. Jag sätter mig i den mjuka, röda biostolen och iakttar den vackra blåa bio-ridån utsmyckad med guldstänk och en stor vit trana. Ljuset släcks, filmen börjar.

“Herself” är en grundad, känslosam och vacker film från 2020. Den skildrar en hemsk tillvaro som kvinnor världen över lever i, de misshandlas av sina män och de måste finna vägar att ta sig ur de destruktiva förhållanden de befinner sig i. Scenerna är filmade med naturliga kamerarörelser som får mig att känna att jag inte ser en film utan jag transporteras till platsen filmen utspelar sig på. Skådespeleriet är riktigt bra, allt känns naturligt. Handlingen är precis som livet en berg-och-dalbana och när man tror att det äntligen ska lösa sig för huvudkaraktären Sandra tar historien en vändning man inte ser komma. När eftertexterna börjar rulla känner jag mig ändå hoppfull för karaktärerna jag lärt känna de senaste 97 minuterna. De kämpar på, tar nya tag och fortsätter framåt i livet. Precis som biografen på Folkets Hus i Kallhäll som har kämpat sig genom restriktionerna under coronapandemin. 

När jag lämnar Folkets Hus är det mycket människor ute i rörelse i Kallhälls centrum. Precis som av filmen jag precis sett så fylls jag än en gång av hopp för mänskligheten trots de osäkra tiderna vi lever i just nu. Där och då gör det inget att tåget som ska ta mig hem är 30 minuter försenat.