Hon vill skildra det lokala damlaget

En stor del av spelet i vattenpolo utspelar sig under vattnet. Bild: Nanna von Essen

Nanna von Essen gör en dokumentär om Järfälla Vattenpolos damlag. Den ovanliga sporten visade sig vara intressant att skildra med kamera, både över och under ytan.

Badmössor som sticker upp i vattnet, simmande armar och ropen som ekar i simhallen. När Nanna von Essen, 27, såg Järfälla Vattenpolos damlag spela första gången fastnade hon för hur mycket action det fanns i sporten. Det gjorde den intressant ur ett visuellt perspektiv, men också ur infallsvinkeln att det fanns mycket som inte syntes. 
– En stor del av sporten utspelar sig under vattenytan, det går att göra saker där som domaren inte ser, som tjuvnyp och tacklingar. Jag ville kombinera bilderna under vatten med att det händer mycket under ytan mentalt hos spelarna, som det gör när man växer upp och är en del av ett lag. 

Nanna von Essen studerar filmfoto vid Stockholms konstnärliga högskola och det var i samband med en dokumentärkurs som hon ville testa att göra dokumentär på riktigt. Hennes pojkväns syster spelar i damlaget i Järfälla och sportens ovanlighet lockade samtidigt som sporten väckte en del tankar. 
– Från början tänkte jag mycket på att de är unga tjejer och undrade vad sporten gör med deras kroppsbild. Ser de kroppen mer som ett verktyg än något som ska betraktas? 

Hon började att filma laget under hösten och är därför fortfarande ganska tidigt i processen. Under hösten har andra intressanta teman dykt upp som hamnat i fokus under filmandet, som lagets gruppdynamik. Spelarnas ålder varierar ganska mycket, de flesta är mellan 15-30 år gamla. Allra helst hade hon velat hålla på med projektet länge och skildra spelarnas uppväxter. 
– Vissa har spelat i flera år och är nu i 20-årsåldern. Det vore kul att följa spelarna och se hur de utvecklas. Vara med i deras liv, både utanför och innanför simhallen. 

Det finns flera utmaningar med att göra dokumentärfilm. Ekonomin är den största av dem. Ofta vet man inte om det kommer att bli en film när man börjar, berättar hon. Det krävs mycket pengar till utrustning, resor och löner bland annat, och för det kan man söka olika stöd. En annan utmaning är hur man ska agera som dokumentärfilmare. I det dokumentära berättandet är det mycket som kan hända som påverkar dramaturgin. Samtidigt måste man skapa upplägg för olika situationer, menar hon. 
– Tidigare har jag nog sett en dokumentärfilmare som en fluga på väggen. Men efterhand har jag lärt mig att skapa förutsättningar för en händelse. Man ber deltagarna diskutera någonting eller att visa något specifikt, som att kasta en boll mellan varandra.

Järfällas damlag är ett av de bästa i Sverige och har tagit flera SM-guld de senaste åren. Nanna von Essen berättar att hon fått en större inblick i föreningslivet under tiden hon har filmat, och beskriver det som ett ekosystem. Hon har också fått ett väldigt positivt bemötande från både tränare och spelare. 

Det roligaste hittills har varit att filma när laget spelat match. Då var stämningen annorlunda från träningarna och mer stod på spel.
– Jag fick inblick i hur det var när det var högre puls. Jag kunde filma när de satt på avbytarbänken och skrek. Det var superroligt, jag kände att det var på allvar. De behöver ju vara “in it to win it” för att kunna ge allt och prestera bra.