#KulturiCorona – Västerbottnisk poesi i Jakobsberg

På bara några månader har världen vänds upp och ner. Isolerade från varandra står vi nu inför en av de värsta kriserna i modern tid. Hanteringen av pandemin påverkar oss på olika
sätt. En del får mer tid för nära och kära medan andra lever ensammare än någonsin. Kajsa Nordin som läser Skriv! Poesi, prosa, dramatik på Jakobsbergs folkhögskola skriver dikter i sviterna av corona. Dikter om längtan hem efter familjen i Umeå.

Längtan efter botten

Jag längtar efter botten
att strosa längst med älv
få andas vinnarlotten
å bara va mig själv

utomsocknes bunden
av droppens karaktär
landar jag för stunden
på stigmats barriär

i sittrum framåt kvälls
en silvergrå misil
på landsväg eller räls
vill jag vaggas 60 mil

jag längtar efter botten
mer än jag vill se
halvvägs opp till toppen
glömmer jag att le

Dikten kom till i samband med att författaren Per Olov Enquist gick bort i April i år, och efter att Kajsa Nordin hört författaren, regissören och skådespelaren Olof Wretlings vinterprat. Liksom Kajsa Nordin har de båda rötter från Västerbotten, därav textens titel “Längtan efter Botten”. Den västerbottniska dialekten påminner henne om hennes hemtrakter och längtan efter att få träffa sin familj. Men samtidigt påpekar Kajsa Nordin att det finns större problem än att inte få åka hem för tillfället.

Kajsas bästa tips i coronatider:

  1. Passa på att ta igen allt du missat i serie- och filmväg.
  2. Ät många mellanmål
  3. Passa på, om du har möjlighet, att göra sådant du i vanliga fall inte gör. Jag säger som politikern Ernst Wigforss “Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

Text: Joanna Lahovary Olsson
joanna.olsson@jakobsbergsfolkhogskola.se
Bild: Joakim Örtenholm