Röster från folkhögskolor i coronatider

Två kursdeltagare från Tollare och och Bromma folkhögskola har under coronapandemin valt att dela med sig av berättelser ur deras liv.

Mitra Arman är kursdeltagare på Tollare folkhögskola.

Eftersom både mina föräldrar tillhör riskgruppen så har jag behövt vara väldigt försiktig och isolera mig från allt som har med mitt sociala liv att göra. Jag har sagt upp mig från mitt jobb som telefonförsäljare. När jag berättade för min chef att mina föräldrar tillhör en riskgrupp och att jag inte kommer att kunna jobba på en månad så hade de ingen förståelse för det. Därför blev jag tvungen att säga upp mig.

Bortsett från att sitta hemma de flesta av dygnets timmar går jag ut på promenad en gång om dagen med familjen. Jag har börjat skriva poesi och ritar mycket. Nu är den enda tiden som jag faktiskt har att sitta och reflektera och fundera på saker.

Distanslektioner var väldigt jobbigt i början och jag var ofta frånvarande. Men nu känns det lite lättare även om vissa dagar är sjukt sega och jobbiga, jag får knappt något gjort. Jag hoppas att dessa tider är över snart!

Linnéa Löwgren utbildar sig till fritidsledare på Bromma folkhögskola och är snart klar med utbildningen.

Min vardag är densamma fast mer stressad än innan. Jag har precis flyttat. På mitt nya boende finns inte wifi vilket innebär att jag ofta går och sätter mig på olika caféer. Idag letade jag efter en plats på Stadsbiblioteket. Det var fullt och en som jobbade där sa att jag inte bör vara där, så jag gick. Jag träffar fortfarande kompisar men nu sitter vi inte tätt på ett fullt café och fikar utan köper med oss något gott och sätter oss ute på en filt med säkert avstånd till andra. Det känns trevligt att vi trots omständigheterna ändå kan umgås.

Varje sommar jobbar jag på ett café på Gotland. Denna sommar ska bli min åttonde sommar där. I och med att all undervisning i skolan nu sker digitalt kan jag närvara på alla lektioner oavsett vart jag befinner mig, vilket visade sig vara goda nyheter då min chef från caféet på Gotland kontaktade mig och sa att hon behöver mig nu. Jag tänkte, jovisst kan jag åka dit tidigare, jag behöver all inkomst jag kan få nu när det är svårt att få nytt jobb.

Jag ska alltså åka till Gotland redan den 8:e maj, när jag egentligen skulle åkt dit den 15:e juni. Jag får en hel månads extrajobb och får bo i en lägenhet mitt i Visby som chefen står för. Jag är överlycklig. Jag har hittills tillbringat 17 somrar av mitt liv på rosornas ö, och att ännu en gång få tillbringa minst tre månader på mitt drömjobb gör mig superlycklig. 

Min lycka håller i sig så länge jag inte medför risk för att smitta någon. Själv är jag fullt frisk, men jag har hört att man kan bära smittan och smitta ändå. Det bästa vore att hålla mig på samma ställe i flera månader. Men jag saknar att spontant kunna resa runt till vänner och familj i olika delar av landet.

Under den senaste tiden känner jag att jag blivit mer kreativ, men att tiden inte räcker till. Jag har köpt hem målarprylar, färg och canvas som jag målat massor på. Jag har skrivit ett kostschema jag vill följa den kommande månaden och har börjat lära mig arabiska. Dagarna går fort när man har roligt.

Text: Love Apelman
love.apelman@jakobsbergsfolkhogskola.se