Veckans slutkommentarer från sportredaktionen 

Sportredaktionen vill berätta om två gånger som vi under veckan blivit påminda om vikten av föreningslivet i en kommun.

I jakten på sportnyheter i Järfälla gick vi på sportredaktionen ibland långt i research för att få ut något som kunde vara till intresse. “Finns det något som är mer spännande än en vattenpolomatch mellan Järfälla och Polisen SÄPO?”- undrade vi. För ärligt talat, en sån match är bara spännande för att motståndarna sysslar med automatvapen och terrorism på jobbet.

Vi ska inte ljuga, det har funnits en aning desperation ibland. Ett exempel är när vi på redaktionen – på dödligt allvar –  diskuterade hur man kan göra en nyhet om “Kometbrytarna Stockholm”. Förening är en armbrytningsklubb, där man alltså tävlar i det som de flesta gör på fyllan eller i ett lågstadieklassrum. 

Men föreningslivet i Sverige är viktigt. Det ligger till grund för alla OS-medaljer Sverige har tagit hem och är en grund för människors trivsel och hälsa i samhället, med eller utan OS-medalj. Därför är det viktigt att lokaltidningar runt om i landet vågar lägga resurser på att skriva om lokala föreningar, för att de gör skillnad i samhället – alla dagar i veckan, året runt. 

Sportredaktionen

——–

Jag är egentligen inte uppvuxen med sport. Från sex till sexton års ålder dansade jag regelbundet. I vissa sammanhang vill jag påstå att dansen givetvis är en sport, men dans är också en konstform. Som självklart skiljer sig mellan genrer och länder. Den dans jag skolades in i är helt annorlunda mot sporten vi har rapporterat om under veckan. Som danselev stod jag själv inför den koreografi jag lärde mig och målet var att efterlikna min lärare och de runt omkring mig. Egna uttryck blev sällan en funktion till helheten utan snarare det motsatta – att vara unik uppmuntrades inte förens man kom upp till en viss nivå.  

När jag sen var tonåring blev jag intresserad av svensk fotboll. Jag började besöka AIK-matcher och blev introducerad till klacken Norra Stå. Det som främst slog mig var de stora skillnaderna mellan dans och fotboll. Här uppskattades spelarna för sina olika egenskaper som tillsammans avgör en match. Jag kan ibland sörja att jag inte fick växa upp med en riktigt förening, med allt vad det innebär.

Men besöket hos PRO Kallhäll-Stäkets lag i gå-fotboll fick mig att tänka annorlunda. Det är aldrig försent att bli introducerad till lagsport, eller föreningslivet för den delen. Pensionärernas entusiasm och spelvilja skulle kännas igen i vilken annan förening som helst. De är en lika viktig del av Kallhäll FF som juniorlagen och A-lagen. Jag tar helg med en ödmjuk känsla inför vad föreningslivet har för betydelse, och med Börje Salmings (AIK-legend) bortgång i tankarna blir de föreningar vi skrivit om i veckan extra viktiga för mig. Tack Järfälla föreningsliv för att ni påminde mig om vikten av att sport skapas tillsammans. 

—

Efter en match i Järfälla Ishall en kall tisdag kväll blev jag påmind om hur hockeyn har påverkat mig. Lukten av gammal svett är en lukt som bara tidigare hockeyspelare 

romantiserar. Men när jag tänker tillbaka på allt det fina jag har upplevt som hockeyspelare är det inte de fullsatta arenor mitt t bästa minnen. Minnena kommer från omklädningsrummet, där just denna lukt av svett dominerar. Jag minnas otaliga tidiga morgnar där träningen kl 7.30 tillsammans med lagkamraterna var lördagens höjdpunkt. Minnet av nyårscupen inom föreningen som spelades i mellandagarna, där barn i alla åldra blandats runt på flera lag och man tävlade mot varandra. 

Under kommande dagar är hela idrotts-Sverige i sorg. En av de allra största, Börje Salming har gått bort för tidigt, drabbad av den hemska sjukdomen, ALS. 

När Börje var fem år gammal dog hans pappa i gruvan i Kiruna. Hans mamma hamnade ensam med Börje och storebrodern Stig. Att pappan aldrig kom hem från jobbet den dagen har självklart inneburit en stor utmaning för hela familjen. Bröderna Salming är ett fantastiskt exempel på vad föreningslivet kan göra för skillnad för människor som går igenom sorg och utmaningar. Ishockeyn blev ett sätt för bröderna att fylla ut tomrummet efter pappans död.

Ett ödmjukt tack till alla som fortsätter jobba volontärt för att människor i Järfälla kommun fortfarande har möjlighet att skapa viktiga minnen. Kör hårt!